Statskyrkotänkande på kulturdepartementet

Ledare Artikeln publicerades

Kyrkobyggnader kan bli mötesplatser ”för alla”, enligt en skrivelse från regeringen.

Ledare

”Cuius regio, eius religio”, lyder en latinsk fras. Ungefär den vars land det är, hans religion ska råda. Meningen säger något om det historiska förhållandet mellan statsmakt och kyrka.

Kulturminister Amanda Lind (MP)  lägger vill att landets kyrkor ska användas av fler.
Foto: Malin Hoelstad/SvD/TT
Kulturminister Amanda Lind (MP) lägger vill att landets kyrkor ska användas av fler.

Även i Sverige vill statsmakten styra och ställa över landets största samfund genom att i inriktningsbeslut ställa upp rekommendationer som berör något så centralt som användningen av själva kyrkorummet.

När regeringen presenterar en skrivelse efter ett långt utredningsarbete gällande den kyrkoantikvariska ersättningen som möjliggör ett förvaltandet av det unika svenska kulturhistoriska arvet som kyrkorna är, återfinns föga förvånande de gröna avtrycken i termer av ”hållbar samhällsutveckling”. Svenska kyrkan menar regeringen bör samverka mer med andra samhällsaktörer med sikte på just ”hållbar samhällsutveckling”.

Det är naturligt att den statliga ersättningen för antikvarisk vård förenas med vissa villkor. Viktigt att beakta är dock att det stora löpande underhållet, omkring 75 procent, av kyrkorna svarar medlemmarna för med egna pengar. En förutsättning för den kyrkoantikvariska ersättningen, som för övrigt minskat under senare år i strid med ursprungliga löften, är vanligen den lokala medfinansieringen.

Men den statliga ambitionen att styra och ställa går nu längre än tidigare. Nu understryks att kyrkorna ska bli ”mötesplatser för alla”, med en ”rad verksamheter i samma hus”. Med hus avses kyrkobyggnaden eftersom församlingshem inte uppfyller villkoren för ersättningen.

Rekommendationen kan ses som något förnumstig. Att föreningar, politiska partier eller andra hyr en del av församlingshemmet hör närmast till vardagen. Ordet sockenstuga, om församlingshem på landet, anspelar just på att hemmet var socknens stuga och att uppdelningen mellan den kyrkliga och den borgerliga kommunen är ett sent 1900-tals fenomen. De uppmaningar som finns om att kyrkor ska samarbeta mer med exempelvis hembygdsföreningar framstår som genuint okunniga med hänsyn till de ofta goda kontakter på lokal nivå som finns mellan civilsamhället och kyrka. Hur den relationen bör utvecklas bör vara en rent kyrklig fråga eftersom frågan berör kyrkans självförståelse.

Regeringen pekar alltså inte ut församlingshem utan kyrkobyggnaden ”huset” som en plats för ”alla”. Texten rymmer också en offensiv ambition.

Det kyrkliga kulturarvet bör ”bidra till samhällsutvecklingen. Här finns ytterligare en politisk önskan om vad kyrkan ska vara. Den får sitt värde som samhällelig aktör och därför är lyder sensmoralen statlig ersättning motiverad.

När det gäller användningen av kyrkorummet bör statsmakten hålla sig borta från de beslut som formas genom prästers ämbetsförvaltning och de lokala förtroendevaldas självstyre. Rekommendationerna signalerar motsatsen, att staten via ersättningen om inte har anspråk så rådighet att signalera om hur det för många heliga rummet helst bör begagnas. Det ses helt klart i skrivelsen som ett offentligt rum bland andra. Som det ofta enda som finns i mindre samhällen. Det är en ohistorisk bild av kyrkorummet som förmedlas och det är en bristande respekt för kyrkans autonomi som uppvisas när kyrkobyggnaderna betraktas istället för att vara en lokal för gudstjänstfirande ses som en plats för helt olika verksamheter.

Normkritikerna på kulturdepartementet tummar på principer som samfundens självstyre. Och de visar åter på en märklig kultursyn, där kulturarvets egenvärde tonas ned till förmån för dess betydelse som instrument för den gröna politikens hållbara samhällsutveckling.

 

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.