Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2009-09-22 | Uppdaterad 2009-09-23
Nu är det vänsterns tur att tala om skattechock. Barometern-OT har konsekvent varnat för att de offentliga utgifterna för att dämpa ekonomikrisen inte betalar sig själva. Detta gäller främst andra länder, i synnerhet USA, men i någon mån också Sverige.
Det är ganska länge sedan en erkänd stat gjorde konkurs och ställde in alla sina betalningar. Frågan är om det ens går i dag. I och med att en regering är demokratiskt vald är det folket i sin helhet som ansvarar för skulderna, inte enbart en regering.
Nu finns det naturligtvis sätt att dämpa skulder på ett politiskt enklare vis – inflation. Då berövas visserligen många sina tillgångars värde. Men det är ofta mycket svårt att utkräva ansvar för det fallande penningvärdet. Det framställs lätt som det engelsmän brukar kalla ”an act of God”. Inte kan valda politiker anklagas för att orsaka något sådant?
Nu är det emellertid inte bank- och företagsstöd som i dag kritiseras av vänsterkoalitionen, utan skattesänkningar för vanliga människor. Uppenbarligen anser Tomas Östros med flera att det går an att bankdirektörer får lättnader, men inte att sjukvårdsbiträden eller kassörskor får det. En uppriktigt sagt lite underlig tanke från den sida som berömmer sig av att värna de svaga.
Men visst. Skattesänkarna kan inte hoppas att enbart ”dynamiska effekter” ska kunna betala inkomstbortfallet. Det var länge sedan Lafferkurvan ansågs som nationalekonomins forskningsfront. Inte heller kan enbart effektiviseringar ge tillräcklig kompensation i statskassan.
Sänkningarna blir enbart hållbara om staten också sparar. I första hand är det då inte själva den statliga verksamheten som kommer i blickpunkten; den är ofta begränsad och ganska effektiv. Det område som måste granskas tydligare än nu är socialförsäkringar av skilda slag. ”Rundgång” kallade en gång Gösta Bohman det faktum att många bidragssystem främst gynnar samma medelklass som också betalar det mesta av skatten. Det är lika viktigt att få stopp på den rundgången nu som det var för tjugo år sedan.
Ett led i detta är att vanliga människors sparande ökar markant, så att deras ekonomiska trygghet säkras. Ett annat att de borgerliga partierna åter vågar tala om rundgång.
Vilket av dem blir först?
Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11
Nya Zeelands förre finansminister Roger Douglas (Labour) som på 1980-talet med stor kraft reformerade offentliga sektorn där sa med brutal rakhet: ?Varje dollar vi tar in i skatt ger mindre än en dollar tillbaka till medborgarna. Därför måste staten göra bättre, men också göra mindre. Då får människor ut mer av sina pengar?.
Jämför det med vad de Rödgröna sa härom dagen: ?Vår prioritering är att de tio miljarder som nu slarvas bort i skattesänkningar i stället borde användas till att bekämpa krisen och på ett effektivare sätt medverka till att skapa jobb.?
I Nya Zeeland anser uppenbarligen Labour att pengarna som skapas genom arbete primärt också tillhör dem som skapar dem. I Sverige anser Labours motsvarighet att pengarna primärt är statens egendom och att de som faktiskt skapar pengarna vanligtvis ?slarvar bort? dem.
Detta är inte en modern människosyn. Det är en urgammal föreställning om människan som främst en kugge i ett kollektivt maskineri, där varje del är ska veta sin plats. ?Skomakare. Bliv vid din läst?
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
