Annons

Stärk riksdagens makt

Regeringsmakten har blivit ännu viktigare då riksdagen försvagats. Ska demokratin fungera i ett nytt partipolitiskt landskap krävs att riksdagens ställning stärks.
Ledare • Publicerad 19 september 2018
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
En nyckel till de parlamentariska låsningarna är att stärka riksdagens makt.
En nyckel till de parlamentariska låsningarna är att stärka riksdagens makt.Foto: Henrik Montgomery/TT

Riksdagsledamöterna är ”folkets främsta företrädare”. Det svenska folket äger ”rätten att sig självt beskatta”. De högtidliga formuleringarna om riksdagen som centralpunkten i det svenska statsskicket är många och starka.

Men låsningen i regeringsförhandlingarna bör bland annat förstås utifrån en rörelse av makt från riksdagen till statsminister, regering och förvaltning. Man talar ofta om en presidentalisering av parlamentarismen när statsministerns inflytande stärkts och om en deparlamentarisering när makt förskjuts från riksdagen till regeringen.

Annons

Detta försvårar i det parlamentariska läge Sverige befinner sig i nu.

Minoritetsregeringar kommer att få svårt att bygga majoriteter under lång tid framåt. Inget talar för att dödläget är tillfälligt. Sverigedemokraterna har - vad man än tycker - kommit för att stanna.

Den politiska kultur som under flera regeringar vuxit fram i riksdagen har emellertid motverkat uppgörelser och samtal. Riksdagen beskrivs som ett organ för röstning, inte som en institution där sakpolitik diskuteras och bearbetas.

Visst finns det motbilder, som alltid. Aldrig har tillkännagivandena från riksdagen varit så många. Riksdagens kontrollmakt har också stärkts. Konstitutionsutskottet har varit enigt under hela mandatperioden i sina granskningsbetänkanden vilket är mycket ovanligt. Men det är undantag som bekräftar huvudlinjen.

Ta en sådan sak som hur utredningsväsendet utvecklats under de senaste mandatperioderna, något som flera statsvetare återigen uppmärksammar.

Traditionen att tillsätta breda parlamentariska utredningar har försvagats när regeringen istället väljer enmansutredare, ofta politiker med en egen agenda. Därmed har trovärdigheten för det opartiska utredningsväsendet sjunkit avsevärt, något som Barometern uppmärksammat i en lång rad artiklar.

Men de breda parlamentariska utredningarna är också en hörnsten i en pragmatisk samarbetskultur. Även de partier som inte sitter i regeringen representeras efter storlek. Riksdagsledamöter involveras och får sakkunskaper. Sak väger tyngre än spel. Politiska beslut förbereds och förankras. Samtalet äger rum inom riksdagens väggar och oppositionspartier tvingas att delta.

Ett brett utredningsförfarande ställer således krav på konstruktivitet också från ytterlighetspartierna som således får svårare att bedriva en rent populistisk politik. Därmed reproduceras inte tendenser till polarisering och konfliktnivån kan sänkas - utan att oppositionsrollen försvagas.

Utan en mer samarbetsinriktad kultur i riksdagen kommer det att uppstå nya representationsproblem.

En eventuell Socialdemokratiskt ledd så kallad mittenregering skulle inte återspegla tyngdpunkten i riksdagen åt mitten-höger. Med dagens logik skyr Socialdemokraterna en M+KD-regering som annars skulle ha parlamentariska förutsättningar. Regeringsinnehav är synonymt med makt. Opposition med maktlöshet.

Annons

Ett återförande av makt till riksdagen kan minska konfliktnivån och stärka möjligheten för en statsminister att regera med hoppande majoriteter. Regeringsinnehavet är fortfarande attraktivt. Regeringen styr som bekant riket, den har utnämningsmakten och ministären styr myndigheterna med regleringsbrev bland annat. Den har också ansvar för utrikespolitiken och sköter kontakterna med EU. Men ett stort oppositionsparti, oberoende av om det skulle vara S eller M; hamnar inte i periferin om grundlagens anda och bokstav åter praktiseras.

Det är riksdagsledamöterna som är folkets främsta företrädare.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons