Stå på flickornas sida
Under sommaren ökar samtalen till stödtelefoner på grund av oro för tvångsäktenskap. I en debattartikel i Dagens Samhälle (19/7) föreslår den moderata riksdagsledamoten Tina Ghasemi samt Sara Mohammad - ordförande för GAPF - skärpta lagar: exempelvis möjlighet att utfärda utreseförbud och beslagta ungas pass, om misstanke finns att föräldrarna planerar att gifta bort dem utomlands.
GAPF står för ”Glöm aldrig Pela och Fadime”. Pela Atroshi och Fadime Sahindal föll båda offer för ett hedersrelaterat mord. Att unga kvinnor mördas är det mest extrema uttrycket för hederskultur. Mer vanligt är inskränkningar i den personliga friheten - exempelvis genom att tvingas in i ett äktenskap.
I Ungdomsstyrelsens rapport ”Gift mot sin vilja” från 2009, räknade man med att det i Sverige finns 70 000 unga som inte fritt kan välja vem de ska gifta sig med. I utsatta områden oroade sig var femte flicka över att inte själv få välja sin partner.
Det offentliga samtalet i Sverige har ofta haft svårt att förhålla sig till hederskultur. Många har varit benägna att avfärda frågan som ett uttryck för rasism eller främlingsfientlighet. Detta trots att flera som slagit larm själva har invandrarbakgrund.
Från vänsterhåll har man ofta betonat att hederskultur är ett patriarkalt förtryck. Männen är problemet, inte kulturerna, och även i den svenska majoritetskulturen utsätts kvinnor för övergrepp.
Det är sant att det finns män - vars förfäder har bott i Sverige sedan islossningen - som misshandlar, kränker och mördar kvinnor.
Men den som bland infödda svenskar berättar att han tänker gifta bort sin dotter, eftersom han är orolig att dottern annars drar skam över släkten, kommer inte att möta någon förståelse.
Hederskultur är för komplext för att reduceras till bara ännu ett uttryck för misogyni. Det bottnar i en världsbild, där klanens intressen alltid trumfar individuella fri- och rättigheter. Det är en bild som omfamnas även av många kvinnor: när flickor gifts bort utomlands kan mamman vara drivande.
Att hävda att hedersförtryck bara är ytterligare ett exempel på könsmaktsordningen, är en naturlig konsekvens av den värderelativism som präglat mycket av svensk integrationspolitik. I toleransens namn har majoritetssamhället blundat för flickors och kvinnors lidande.
Om vi exempelvis accepterar, att flickor inte får delta på idrott-, musik- eller biologilektioner i skolan, skickar vi en signal att vi inte tänker stå upp för invandrarflickor på samma sätt som vi skulle göra för andra. Det är början på ett sluttande plan som slutar med tvångsgifte.
Sedan den nya lagen om äktenskapstvång kom 2014, har det endast blivit fyra fällande domar. Det kan ställas mot 234 polisanmälningar mellan 2015 och 2017.
Lagbrott ska beivras, men det är minst lika viktigt att hjälpa de som utsätts. Det försvåras bland annat av att så många med utländsk bakgrund har dubbelt medborgarskap. När någon gifts bort i ett land där de också är medborgare, blir det svårare för svenska myndigheter att hjälpa till.
Att regeringen nu skjuter till 50 miljoner extra, till landets tjej- och kvinnojourer, kan förhoppningsvis bidra till att hjälpa fler. Men det krävs också en ökad medvetenhet, exempelvis inom socialtjänsten och skolan. Framför allt krävs att vi vågar stå på flickornas sida, även om någon försöker fula ut oss med rasistanklagelser.
