Solidaritet med bönderna

Ledare Artikeln publicerades

Torkan kräver politiska åtgärder för att skydda jordbruket. Men det handlar om mer än tillfälliga stöd. Det är dags att sluta se jordbruket som ett särintresse eller som en miljöfarlig verksamhet.

”En vänlig grönskas rika dräkt”. ”I denna ljuva sommartid.” ”Den blomstertid nu kommer”.

Sommartorkan föder en jordbrukskris.
Foto: Andreas Hillergren/TT
Sommartorkan föder en jordbrukskris.

Knappt har tonerna av sommarpsalmerna klingar ut förrän ett annat landskap träder fram. Åkerlandskapets färger påminner om öknens. Medan semesterfirare badar sliter hård pressade bönder för sina djurs liv och för sina jordbruks framtid. Sommaren är allt annat än ljuv. Slakterier kan inte ta emot djur för nödslakt, det saknas foder och spannmålsskörden ser ut att bli den sämsta på 26 år.

Krisen har kommit till medier och politiker med eftersläpning. I politikermeckat Almedalen - mitt på hårt drabbade Gotland - var det inget ämne som en centerledaren lyfte fram. I dag måndag kommer regeringen tillsammans med LRF presentera ett åtgärdsprogram som bland annat lär innehålla stödpengar från EU-fonder.

Det behövs. Men det handlar om något mer. Om behovet av en ny syn på jordbruket. Många av dem som nu omfamnar bönderna har själva ett ansvar -möjligen inte för torkan - men för en hållning som förminskat jordbrukets betydelse. Det är när krisen kommer, när priser stiger och när det står klart att delar av jordbruket kan slås ut som många vaknar upp.

Ta en sådan sak som att svenskt jordbruk betraktas i lagtext som en miljöfarlig verksamhet i Miljöbalken. Det är ett hån mot jordbruket. Det är ett uttryck för en ekologisk livssyn där människan är en destruktiv aktör och inte något av jordens förvaltare. Självfallet har en större djurbesättning en viss miljöpåverkan men att sätta den i motsats till miljön är ett tänkande som undergräver vår egen livsmedelsförsörjning.

Det är mot den bakgrunden kor ses som klimathot, mjölk som något skumt och kött är något farligt. Som i Almedalen där havremjölk blir allt vanligare på seminarier till kaffet istället för riktig mjölk.

Ta bilden av jordbruket som ett ”särintresse”. Den förminskar betydelsen av förvaltande, kretslopp och har också skapat en en bild av jordbruket som bidragstagare och inte som högskattebetalare. Livsmedelsproduktion, odling och skörd, är ett allmänintresse, inte ett särintresse.

Som avslutning i Almedalen anspelade Miljöpartiets Isabella Lövin på torkan när hon lade fram ett program om att öka den svenska livsmedelsförsörjningen.

Några ambitioner att gå hem på landsbygden har inte MP - det är ett budskap som ska säljas in till storstädernas förlorade väljare där kunskapen om jordbrukets förutsättningar är minimala.

Miljöpartiet som annars sällan talar om säkerhetspolitiska hot mot Sverige menar nu att självförsörjningsgraden i livsmedelsproduktionen ska öka till 70 procent för att trygga mat i Sverige under exempelvis krigshot.

Samtidigt ska andelen ekologisk produktion också öka kraftigt till 40 procent av jordbruksarealen. De båda budskapen är svåra att förena. Avkastningen på den ekologiska ytan är nämligen lägre än inom det konventionella jordbruket.

En annan fråga som är omtvistad är vilken miljönytta ekologisk odling har. Livsmedelsverket har tidigare slagit fats att det går inte att avgöra om ekologisk produktion är bättre ur miljösynpunkt.

Miljöpartiet idag erbjuder ingen lösning utan vanligen mer problem för jordbruket. Det är de gröna som driver på i kommuner och landsting för köttfria dagar. Det är MP som höjer drivmedelsskatter för jordbruket och som försökt återinföra skatten på handelsgödsel.

MP-förslagen erbjuder inte någon väg ut ur sommartorkan.

”Välsigna årets gröna och vattna du vårt land”, lyder en strof i den mest populära sommarpsalmen.

Symptomatiskt nog tillhör strofen de verser som vanligen inte får sjungas på skolavslutningen, ens i sockenkyrkan invid ängarna och åkrarna.