• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Bakgrund, fredag; Sylvia Asklöf är politisk redaktör

Socialist i fåtölj, borgare på pinnpall

Ledare 2010-01-28 | Uppdaterad 2010-03-02

Foto: Per Dahl

Arena är en tidskrift som är drygt halvtannat decennium. När den började ges ut var den allt annat än mesig. Det var under 90-talets politiska rekyl efter Berlinmurens fall. Början på globaliseringsdebatten, åren innan Attack-rörelsen flöt upp till ytan (minns någon detta fenomen idag?).

SSU har alltid varit erkänt stenrött och debatten kring vem som är den mesta socialisten har pågått lika länge som den socialistiska rörelsen har existerat. Som Peter Englund skriver i sin bok Silvermasken, om drottning Kristina (citerat fritt ur minnet): På Kristinas tid grälade man alltid om Guds skepnad, men aldrig om hans existens. Alltså: Socialismens skepnad är ännu en gång ifrågasatt. Vi vet att det tillhör en av vänsterns paradgrenar.

Små tendenser till den sorts debatt finns även inom borgerliga kretsar - är man tillräckligt borgerlig om man är socialliberal? Men den debatten är i det nya politiska landskapet (post-Högfors) ännu bara i sin linda.

Så när man från borgerligt håll betraktar Arenas och Tvärdrags holmgång kan man inte annat än att förundras över det manöverutrymme som dessa olika uttolkare av socialismen eller socialdemokratin förfogar över i den offentliga debatten. Det ses som något naturligt med bråk - det har ju socialister alltid sysslat med. Utan rädsla kan de därför vräka sig breda som karlar i fåtöljerna på en klubb där damer inte äga tillträde. Arena kritiseras visserligen för att sitta i den socialdemokratiska partiledningens knä, men ingen skulle komma på tanken att göra kopplingen till Mona Sahlins förtroendesiffror. "Hur ska det nu gå med Mona Sahlins siffror, nu när de bråkar så?"

Om man däremot tänker sig att ett liberalt organ (tidningen NU, exempelvis) blev attackerad av valfri borgerlig rörelse på Expressens kultursida - så skulle det ofelbart härledas till tjafs i alliansarbetet.

De borgerliga kryper därför i hop på sina pinnpallar och är oroliga för att orsaka regeringen skada om ideologiska fraktioner uppstår offentligt - precis som ingen är fullt medveten om att de djupa ideologiska motsättningarna bara är en äktenskapsdebatt bort.

Kanske är det avsaknaden av varje form av sådan debatt som borgerligheten ska vara mest orolig över. Jag är själv sant kluven. Självklart är de nödvändiga för att hålla en intellektuell och ideologisk spänst i det politiska samtalet. Annars dör man sotdöden som politisk rörelse. Men knivseggen mellan att föra en rak diskussion och att döma ut sin meningsmotståndare är hårfin.

En gång var jag själv mycket road av att sätta etiketter i pannan på folk, men har slutat med det. Det är nämligen alldeles för lätt att gräva fram navelludd istället för relevanta ideologiska ställningstaganden. Då låter jag hellre bli. Men det är ju jag, det.

Sylvia Asklöf Fortell
opinion@barometern.se
Telefon: 0480-59211

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: