Smutsig återvinning

Ledare Artikeln publicerades
För femhundra år sedan slängdes soporna på hög inne i Kalmar slott.
Foto:Edvard Hollertz
För femhundra år sedan slängdes soporna på hög inne i Kalmar slott.

Förtroendet för återvinningen skadas när plastförpackningar i stället bränns upp.

På 1600-talet stängdes fängelsehålan på Kalmar slott. I stället började man slänga slottets avfall i det gamla fängelsetornet. "Syns det inte så finns det inte", var devisen. När lukten sedan började tränga fram fick slottets invånare lära sig varför det inte är hållbart att slänga sopor på hög.

I dag är svenskarna världsbäst på källsortering. Tack vare att vi sorterar så mycket är det bara 3 kilo sopor per person och år som hamnar på soptippar. Resten återvinns eller förbränns. Det kan jämföras med EU-snittet där 146 kilo sopor per person hamnar på tippen.

För varje kilo plast som återvinns minskar utsläppen av växthusgaser i snitt med 2,7 kilo jämfört med att använda ny plast. Därför kämpar många med källsorteringen hemma. Men nu visar det sig att en stor del av arbetet kan ha varit förgäves.

Enligt en granskning av Dagens Nyheter pågår ett storskaligt fuskande inom återvinningsbranschen (7/2). Sveriges ledande bolag för återvinning, Swerec, återvinner bara 35 procent av alla förpackningar. Detta trots att de enligt avtal ska återvinna minst 80 procent. Resten förbränns enligt uppgift i en cementfabrik på Gotland.

Det skadar allvarligt förtroendet för återvinningsbranschen. Ett fåtal stora aktörer gör också att det är svårt att skicka plasten någon annanstans. Alternativet blir i stället att låta allt gå till förbränning.

Den svenska återvinningen och sophanteringen behöver uppenbarligen granskas. Förra året importerades drygt 1,3 miljoner ton avfall, främst från Norge, Storbritannien och Irland. Soporna används sedan i svenska anläggningar för att bli till fjärrvärme och el.

Bra för miljön, hävdar många. Om inte andra länder skickade soporna till Sverige skulle de hamna på inhemska soptippar, som är det billigaste alternativet.

Bra för kraftvärmeverkens ekonomi, kan man också tillägga. Att importera sopor kostar ingenting. Tvärt om fick företagen drygt 800 miljoner kronor i betalt år 2014 för att elda upp andra länders avfall. Samtidigt kvarstår många frågor kring klimatkostnaderna för att transportera soporna och utsläpp av giftiga ämnen från själva förbränningen.

Även om soptippar är det klart miljöfarligaste alternativet med läckage av många giftiga ämnen finns en risk att Sverige gör EU en björntjänst genom att ta hand om problemet.

Miljöfrågan är global, men lokala utsläpp av miljögifter i skog och mark måste varje land för sig ta ansvar för. Så länge länder som Storbritannien för en relativt billig penning kan skeppa över problemet till Sverige har de inga incitament att driva på för en ökad källsortering och återvinning.

Att andra länder inte tar hand om sina egna sopor innebär inte att Sverige kan slå sig för bröstet. Om man räknar in klimatpåverkan av alla varor vi importerar och konsumerar har utsläppen inte minskat. Cirka 30 procent av all mat som slängs hade kunnat ätas upp istället. Ovanpå fusket inom återvinningen kastas fortfarande sex av tio plastförpackningar i soptunnan tillsammans med 8 kilo kläder per person och år. Att det gör oss till bäst i världen på miljö är skäl nog för oro.