Småland försvinner i påtvingad storregion

Ledare Artikeln publicerades

Fem till sju "storregioner" – så lyder förslaget om en ny indelning av Sverige.

Men förslaget, där det handlar om en slags förvaltningsområden, vilka har föga gemensamt med regioner i gängse mening och där närdemokrati är en tom fras, är allt annat än genomtänkt. Det råder en märkvärdig brådska att bestämma något som de flesta medborgarna inte har en aning om. Eftersom en ändring av den svenska kartan är en strukturfråga av omvälvande betydelse med vittgående konsekvenser för landets invånare borde en offentlig diskussion vara obligatorisk.

Ty det är tydligt att länen nu tvingas till oöverlagda handlingar där man plötsligt ska bekänna sig till en eller annan "storregion". I Värmland exempelvis är man rädd att bli en restpost och i Kalmar län talades om nödvändigheten att ta initiativ nu - "sker inget lär vi bli frånåkta". Allra helst vill de län som ser sig på överblivna kartan hänga sig på en färdig region även om man riskerar att bli en obetydlig periferi. Jag tänker på Kronobergs län som nu vill sälja ut sin månghundraåriga ur-småländska tillhörighet för att bli bakgård till Skåne.

Den plötsliga paniken där storregionen framstår som en slags deus ex machina. beror på några röststarka politikers helt felaktiga påstående att en regions ekonomiska bärkraft hänger ihop med dels antalet invånare, dels med närheten till ett stort sjukhus. Detta är absurt.

I stället visar erfarenheten från regionaliseringsprocesser runt om i Europa att det är en regions kvalitet och inte kvantitet som är av betydelse. Likaså visas att regioner med stark identitet klarar sig bäst. I Österrike t.ex. marknadsförs Vorarlberg som small but smart Det är identiteten som ger regionen samhörighet inåt och profil utåt i europeiska och globala sammanhang. Av Sveriges två regioner, Skåne och Västra Götaland, är det Skåne med sin förankring i landskapet och dess gemensamma historia. som lyckas profilera sig utåt.

Detsamma gäller för Småland. Med sina 740 000 invånare är en region Småland-Öland faktiskt större än många europeiska regioner. Dessutom har Småland en väl förankrad ekonomi, gemensamma institutioner, gemensam historia och en gemensam kultur. Småland är ett väl inarbetat varumärke med ett gott internationellt rykte. I tysk- och engelskspråkiga sammanhang är Småland alltid omnämnt; i tyska IKEA-till exempel säljer man sina möbler med hjälp av den småländska identiteten.

Inte minst inom den växande och lukrativa turistindustrin är det namnet Småland som säljer. Och inte tror jag att skåningarna vill ge upp sitt Skåne-namn för att bli ett anonymt södra Götaland. Däremot är Skåne-Blekinge lika säljbart som en region Småland –Öland i ett Sverige där 12-14 regioner vore lagom.

Att byta ut begreppet Småland mot en anonym Götalandsregion, där landskapsförankringen automatiskt kommer att utplånas, att slå samman länen efter en enfaldens storlekmall är ett felgrepp utan like.



Dagens gästkrönikör är Lisbeth Lindeborg, fil. dr i statsvetenkap, region- och kulturforskare. Hon skrev 1995 Regionalt samarbete i Europa (ERU), Regionfrågan i Sverige, 2 delar,(Landstingsförbundet 1997), Zum regionalen System, (2001/2005) samt många bokkapitel om regionalieringsprocesser.