• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Läst, torsdag: Pengarna som försvann; Andreas Wejderstam

Slöseri med svenskt bistånd och skattemedel

Ledare 2008-06-25 | Uppdaterad 2009-01-28

En tänkvärd bok från en oberoende och kunnig författare.

FAKTA

Mosander, Jan, 2008, Pengarna som försvann : missbruk av det svenska biståndet. Stockholm : Fischer, 2008.

Boken är indelad i ett antal kapitel och berättar om olika biståndsprojekt Sverige varit, och är, inblandat i. En del av läsningen är förbryllande och förvånande. Så mycket slöseri.

Det svenska internationella biståndet för 2008 är hisnande 28 miljarder. Summan kan göras gripbar om den jämförs med vad den ekonomiskt omtvistade Öresundsbron kostade att bygga, nämligen 20 miljarder kronor. Jan Mosander vill med sin bok ge exempel på vart pengarna tagit vägen och hur de används. Boken är kritisk och kan antas vara jobbig läsning för många som oreflekterat och av ohejdad vana i politiska sammanhang ropar efter mera bistånd.

Särskilt är några av de svenska biståndsprojekten värda att nämna. Ett av världens rikaste länder, Ryssland, fick under år 2006 hela 450 miljoner kronor från Sverige i bistånd. Samma år hade Ryssland 2500 miljarder kronor i valutareserv, vilket var den tredje största i världen. Landet ber inte om hjälp och är samtidigt en av världens största biståndsgivare själva. Biståndet till Ryssland är därför helt obegripligt.

En annan logisk biståndskullerbytta är att Sverige varje år ger fattiga afrikanska bönder miljoner i biståndspengar. Sam-tidigt är Sverige drivande i EU:s jordbrukspolitik, som har hårda skyddstullar och kraftiga europeiska jordbrukssubventioner. Om tullarna och subventionerna skulle avskaffas skulle det afrikanska jordbruket på lika villkor kunna konkurrera med det europeiska och snart ha ett lönsamt och välfungerande jordbruk. Jan Mosander skriver också om en begagnad skruvfabrik som kostade svenska skattebetalare tolv miljoner kronor. Den inköptes och skickades till Moçambique i bistånd. Men på tio års tid tillverkades inte en enda skruv. Fabriken monterades inte ens ihop. Kvar är bara skrotvärdet.

Andra biståndsaffärer som kan nämnas är de många projekten i satsningen ”Östersjömiljarden”, som syftade till att lyfta de baltiska länderna. Bra initiativ. Delvis dåligt utfall. Några exempel: År 2003 satsade den svenska regeringen tre miljoner kronor på att bygga en synagoga i den lettiska staden Sabile. Dock behövdes där ingen synagoga. Det hade inte funnits några judar där sedan 1941, då de fördrevs eller mördades. År 2002 köptes svenska bussar in för 56 miljoner och skänktes till Baltikum. Syftet var att skapa hundratals nya jobb. Men det blev bara elva. Inte heller så lyckat.

Detta var bara några exempel på konkreta biståndsprojekt som Sverige bidragit till, som på olika vis varit misslyckade. Några avsnitt av boken handlar även om politiker och andra som använt biståndspengar för sin egen vinnings skull. Jan Mosander är på inget vis motståndare bistånd.Han menar att bistånd behövs och att Sverige är ett land som har råd med det. En viss felprocent måste också finnas med i beräkningen.

Men de många exempel på ren misshushållning av svenskt bistånd och därmed svenska skattemedel är inte acceptabla. Boken är ett utmärkt bidrag till diskussionen i ett känsligt och sällan kritiskt granskat ämne.

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: