Slaveriet i Virserum
När polisen slog till mot två privatbostäder i Virserum och Hultsfred upptäcktes sammanlagt 25 tiggare från Bulgarien som nu är omhändertagna i skyddade boenden runt om i södra Sverige.
Av de sammanlagt 29 drabbade och utsatta som nu fått hjälp i människohandelshärvan bodde således 25 i Kalmar län. Förhållandena i bostäderna var miserabla.
Under dagtid har tiggarna suttit på gator och torg och samlat in pengar till ledare som själva kört runt i lyxbilar. Miljoner kronor har förts över till Bulgarien via en företagare i Växjö som misstänks för penningtvätt.
I få länder har människohandel varit så så högt på den politiska agendan som i Sverige. Införandet av förbudet mot sexköp ska ses som ett led i engagemanget mot trafficking. Men när det gäller sambandet mellan tiggeri och människohandel har en slöja av naivitet eller till och med förnekelse täckt ögonen.
Att alla tiggare inte är offer för människohandel betyder inte att ingen inte är det. Polisens nationella lägesbild från december 2015 visade att de flesta tiggare tagit sig till Sverige saknade koppling till organiserad brottslighet. Men det rådde ingen tvekan om att inslag av organiserad brottslighet fanns. Om än uppträdande i nya mönster. Det finns skrev polisen då ”inte sällan släktband mellan kriminella aktörer och de utsatta EU-medborgarna”.
Men begreppet människohandel eller organiserat tiggeri har med tiden relativiserats. De organisatörer som när det gäller annan människohandel har betraktas i självklara termer av kriminalitet har det i detta fall uttrycks mer av förståelse för.
Polisens rapport om allvarlig och organiserad brottslighet 2017 visar också hur tiggare utnyttjas av landsmän på ”ankarplatser” på landsbygden för uppgifter som bilmålvakter och bedrägerier, eller tillgreppsbrottslighet och prostitution.
Ett snabbt grävande i domstolsarkiven visar också att det finns gott om domar som borde fungerat som en ögonöppnare. En tiggarboss i Kalmar dömdes för försök till utpressning och rån för att ha försökt driva en in fiktiv skuld av tiggare. I går kom en hovrättsdom gällande de tiggarledare som misshandlat en bulgar grovt utanför Växjö och sedan lämnat honom i skogen. Det finns också domar från Örebro och Göteborg.
Hjälporganisationer som i många år arbetat på plats i Rumänien - Läkarmissionen, Liv och ljus, SAM-hjälpen - har alla sagt att det finns bättre metoder att ”ta ansvar för sin Broder” och och i handling visa ansvar för sin nästa än att ge pengar. Gåvorna ökar incitamenten att tigga. Och försvårar därför arbetet på plats.
Till det kan nu läggas ytterligare ett argument. Den person som sitter med koppen framför butiken kan också vara ett brottsoffer som skjutsats fram och tillbaka mellan olika boplatser och som inte får behålla de mynt och sedlar som givmilda bidrar med. Då genererar det donerade myntet inte ens varm mat utan som i detta fall ett fortsatt beroende till människosmugglare som enligt polisens spanare letat kasserad mat i containrar som tiggarna sedan fått äta. Innan de lagt sig under bar himmel.
Debatten om tiggeri har alltför länge präglats av hur det offentliga rummet påverkas. Det är ingen oviktig fråga. Men människohandeln och framför allt brottsofferperspektivet måste väga tyngst i diskussionen.
