Skynda långsamt med förbud mot nazister
Sedan regeringen aviserat ett förbud mot rasistiska organisationer finns det en bred majoritet i riksdagen för en omfattande lagändring. Moderaterna deklarerade före Almedalen att partiet vill se ett förbud mot aktivt deltagande i våldsbejakande organisationer.
Det är lätt att kritisera förslagen, att hitta fel och brister. Hur inskränker vi friheter och rättigheter utan att det uppstår en glidande skala där för stunden misshagliga organisationer också förbjuds av politiska majoriteter - eller av polisens tolkning?
Men efter nazisternas aktivitet Almedalen, efter demonstrationen i närheten av synagogan i Göteborg och med hänsyn till situationen i en rad svenska kommuner, som Ludvika, är det uppenbart att något måste göras för att skydda demokratin och till exempel minoritetsgrupper.
När nazister marscherar med sköldar istället för plakat är det uppenbart att demonstrationsfriheten används för att förbereda kamp och strid.
Mot ett någon slags förbud anförs ofta att utövarna skulle bli mer ljusskygga. Ärligt talat opererar våldsverkarna redan i dag i källare utanför offentlighets ljus. Ett förbud skulle inte leda till att åsikter försvinner och att extremister följer ljusets väg. Men det har ett symboliskt värde, det underlättar ingripanden och det kan hjälpa till exempel föräldrar att hålla unga borta från aktiviteter.
Här finns det dock skäl att skynda långsamt. Regeringens förslag riktar in sig direkt på organisationer och skulle inskränka den grundlagsskyddade föreningsfriheten. Moderaternas förslag som inte vänder sig mot exempelvis nazistiska sympatisörer utan mot de våldsbejakande organisationernas organisatörer ter sig som mer konstruktivt. Låt det bara inte gå partipolitisk prestige i frågan.
