Enkel matematik: skolans resultat kommer att sjunka
Trots att skolpolitiken åtminstone tidvis har stått högt på dagordningen har inget hjälpt för att vända den svenska skolans resultat. Andelen elever som inte blir behöriga till gymnasiet har nästan fördubblats på tio år.
Naturligtvis har skolan inte blivit så mycket sämre. Däremot har förutsättningarna blivit väsentligt mycket svårare.
Som Skolverket visade i en rapport 2016 har det ökande antalet elever som invandrar efter ordinarie skolstart haft en helt avgörande betydelse för ökningen av andelen obehöriga till gymnasiet. Bland elever med svensk bakgrund har andelen som inte blir behöriga till gymnasiet legat stabilt under hela 2000-talet.
Bland utlandsfödda som har invandrat efter skolstart har andelen obehöriga ökat från 45 till 54 procent. När denna grupp samtidigt växer ser det ut som om skolan i dess helhet misslyckas. ”Det krävs extraordinära insatser för att inte behörighetsgraden till gymnasieskolan ska försämras ytterligare kommande år”, skrev Skolverket då.
Dessa har inte vidtagits. Läsåret 2017/18 var det 15,6 procent av eleverna i nian som inte blev behöriga till något gymnasieprogram. I kommunala skolor var andelen obehöriga hela 17,3 procent.
Först i Januariöverenskommelsen har Socialdemokraterna och Miljöpartiet börjat tänka extraordinärt, genom förslaget till förlängd skolplikt och kortare sommarlov för nyanlända ungdomar.
Vad det ännu saknas politiskt intresse för är elever med utländsk bakgrund, alltså elever som är födda i Sverige men har två utrikesfödda föräldrar.
Detta är också en grupp som växer snabbt. För tio år sedan hade omkring femton procent av eleverna i nian i kommunala grundskolor utländsk bakgrund. Förra året var det 25,2 procent. Andelen behöriga till gymnasiet är inte enormt mycket lägre än bland elever med svensk bakgrund, omkring fem procentenheter. Men den är likafullt lägre, och ju större andel som har utländsk bakgrund desto lägre blir den totala andelen niondeklassare som kan gå vidare till gymnasiet.
Om man ser till kommande elevkullars sammansättning, tycks det verkligen nästan ofrånkomligt att resultaten kommer att sjunka. Av de barn som börjar skolan i år har 75 900 svensk bakgrund, medan drygt 30 000 är antingen utrikes födda eller har utrikes födda föräldrar. I början av 2000-talet fanns det något fler sjuåringar med svensk bakgrund, men hälften så många eller som var utrikes födda eller hade utländsk bakgrund. Det finns inget som tyder på att den svenska skolan kan nå samma kunskapsresultat i dessa senare grupper.
Varför det är så är egentligen inte så konstigt. Skolans framgångar bygger på att eleverna tillägnar sig kunskaper också utanför skolan.
Om eleverna har med sig ett annat modersmål än svenska hemifrån, om modersmålet är avlägset från svenska språket, om föräldrarna inte överhuvudtaget talar svenska eller om föräldrarna på grund av låg utbildningsnivå inte kan hjälpa barnen med läxorna är den svenska skolans möjlighet att kompensera för detta synnerligen begränsad. Annorlunda uttryckt har den svenska skolan under tidigare årtionden haft goda förutsättningar till skänks.
Det är ett bekymmer att det senaste årtiondets skolpolitik i så hög utsträckning har kretsat omkring annat. Skolan har i den politiska debatten sablats ner och kommit att framstå som värdelös, när resultatförsämringen enligt Skolverkets analys i allt väsentligt beror på en annan elevsammansättning.
De folkvalda som bedömer denna pågående förändring som opåverkbar och som inte förmår utveckla de extraordinära åtgärder som krävs, bör rimligen erkänna att resultatförsämringen har kommit för att stanna.
