Vinstmotstånd för syns skull

Ledare Artikeln publicerades

Landstingsmajoriteten säger nej till vårdvalsförslag från de borgerliga, men väljer istället att korta köerna på ögonoperationer genom att upphandla vård från privata välfärdsföretag.

Det socialdemokratiskt ledda landstinget låter privata vårdgivare kapa köerna.
Det socialdemokratiskt ledda landstinget låter privata vårdgivare kapa köerna.

Utan någon större uppmärksamhet har den rödgröna landstingsmajoriteten valt att upphandla både utprovning av hörapprater och starroperationer från privata vårdgivare. Bakgrunden är de långa köerna som under lång tid drabbat patienterna. I södra delarna av Kalmar län har väntetiderna på en hörapparat som längst uppgått till 18 månader. Nu är det Audika som förskriver hörapparater och Ocura som står för svarar för katatraktoperationer.

De rödgröna vill gärna inför valet visa att de kapar köerna, men ogärna berätta om hur det sker. När alliansen i landstinget tidigare vid två tillfällen föreslagit ett vårdval för hörapparater har det avfärdats med ord som att ”man inte ska göra marknad” med hörselvården och majoriteten brukar upprepa sitt nej till ”vårdgallerior” inom landstingsvården. Ja om uttrycket tillåts har alliansföreträdarna talat inför döva öron.

Men för att kapa ner köerna gör nu majoriteten en variation på samma tema som alliansen - den vänder sig till privata utförare. För att omgående komma igång med ögonoperationerna direktupphandlades den innan en annonserad upphandling vidtogs.

Det är långt mellan politisk retorik och verklighet. Vänsterpartiet gör vinster i välfärden till ett politiskt huvudnummer på riksplanet, men väljer upphandlingslösningar i landstinget. Socialdemokraterna vill framhålla landstinget i Kalmar som ett nationellt politiskt skyltfönster, men berättar inte för de egna väljarna hur köerna i själva verket kapas. Tillsammans angriper de oppositionen, för att sedan driva igenom en lösning i den anda som tidigare avvisats. Och sedan får den intresserade gå in på landstingets hemsidor under vinjetten upphandlingar för att ta del av den faktiska politiken.

Det går förvisso också att invända mot metoden som landstinget väljer att korta väntetiderna. På det hela taget finns annars en glidning i välfärdsverksamhet från upphandlingar av tjänster till olika typer av patient eller vårdval. Den senare modellen skapar mer konkurrens om kvalitet än om pris. Den sätter också patienten tydligare i centrum. I något av ett krisläge med mycket långa väntetider går det emellertid möjligen snabbare att ge patienterna de hjälpmedel/operationer som behövs via upphandlingar av redan existerande verksamhet. Det tar tid innan vårdvalssystem hinner etablera sig.

Att den politiska helomvändningen sker i tystnad indikerar att det mer handlar om att fokusera på väntetiderna, inte minst inför det kommande valet, än att majoriteten har lyssnat till argumenten eller sett de värden som de privata vårdgivarna kan skapa för patienterna. Gapet mellan ordet och handlingen blir dock något av ett demokratiskt problem. Landstingsmajoriteten säger sig driva en sorts politik, men bedriver i själva verket en annan. Och har fortfarande grumliga argument mot patientvalfrihet.