SD skämmer ut Sverige
Valrörelsen har passat Sverigedemokraterna som handen i handsken. Föreställningen, spridd av Socialdemokraterna och Centern, att valet står mellan ungersk nationalism och fransk federalism har placerat partiet i debattens centrum.
Dessutom är det ett annat Sverigedemokraterna som möter väljarna. Partiet säger - i de allra flesta fall - att kravet på EU-utträde är historia. Det gör partiet valbart för större grupper och är sannolikt en förklaring till det högre stödet enligt opinionsundersökningarna. Därmed får tesen om att det först är när extrempartier normaliseras i ideologi och policy som de kan vinna bredare väljargruppers stöd.
En mer kritisk och initierad bevakning hade samtidigt visat att SD är en svag kraft i det europeiska samarbetet.
Nationalisterna och populisterna är splittrade - det ligger liksom i sakens natur i ett mellanstatligt samarbete att nationalister har föga gemensamt. SD:s partigrupp som givit partiet legitimitet spricker också när Danske Folkeparti och Sannfinländarna lämnar. Därmed är SD isolerat i Strasbourg.
Partiet isolerar sig självt också i EU-politiken med en absurd och historielös kampanj med budskapet ”det är inte första gången Sossarna hjälper Tyskland att ta över Europa”.
Det är magstarkt av SD att anklaga andra för historiska oförrätter, budskapet är dessutom historiskt falskt. Lägg därtill att Tyskland 2019 inte är Tyskland 1930.
SD försöker nu att möta hela olika grupper med olika budskap. Kritiska EU-vänner får lyssna till omvända parlamentariker, nationalisterna matas istället med sossehat.
Kampanjen lär för övrigt inte underlätta SD:s parlamentarikers framtida arbete i Strasbourg där efter valet ska ta itu med en splittrad och sönderfallande partigrupp.
