Samarbete blir oundvikligt

Ledare Artikeln publicerades

Högmod går före fall, också i opinionen.

”Vi måste också ta höjd för att vi ska kunna falla tillbaka två procent”, sa Socialdemokraternas valgeneral Jan Larsson i valrörelsens början. Målet var då att hamna på 35 procent; att döma av dagens opinionsmätningar får S kämpa till och med för att upprepa 2010 års resultat på 30,66 procent. Hamnar man under den nivån, gör man det sämsta resultatet sedan allmän rösträtt infördes.

Socialdemokraternas tillbakagång får direkta konsekvenser för vilken regering som blir tänkbar efter valet, både vilka som ingår i den och vilken politik den för. Enligt flera mätningar är nu Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet mindre än de fyra allianspartierna. Det krävs alltså stöd från Vänsterpartiet, som senast i går upprepade sina prioriteringar i kommande regeringsförhandlingar. En majoritetsregering bestående av S, V och MP är Sjöstedts huvudalternativ.

Det var just detta scenario som skulle undvikas. Socialdemokraternas valanalys 2010 gav klara besked: ”Den omedelbara effekten av samarbetet ledde till ett kraftigt tapp för Socialdemokraterna... Att samarbetet bidrog till att minska det stora opinionsmässiga övertaget är otvetydigt.”

Även om inte så få inom arbetarrörelsen ser Vänsterpartiet som en naturlig partner, har det alltså denna gång gällt att undvika tal om samarbete så långt möjligt. Med den senaste tidens snabba opinionsutveckling blir det omöjligt. I ett läge där allianspartierna samlar 41,6 procent av rösterna och Socialdemokraterna och Miljöpartiet endast 38,7 procent — som i gårdagens mätning från opinionsinstitutet Novus — är Vänsterpartiet i en ”absolut styrkeposition”, som Sjöstedt uttryckte det i går.

Just detta talar dock ytterligare emot regeringsskifte. Erfarenheten från 2010 är, som det stod i valanalysen, att ”S-väljare som inte gillade MP och/eller V gick till andra partier, över blockgränsen”. 18 procent av S-­väljarna vill enligt Vänsterpartiets egen?undersökning inte ha V i regeringen.

När läget på andra sidan blockgränsen dessutom är att de små partierna går fram, underlättas väljarnas block­övergång ytterligare. Risken att ett eller flera allianspartier skulle falla ur riksdagen diskuterades flitigt tidigare, men tycks nu obetydlig.

Sammantaget har valrörelsen utvecklats till allt det Socialdemokraterna inte önskade. Ett vänsterparti med självförtroende ställer ultimativa krav som inte kan avfärdas, samtidigt som Alliansens mindre partier har fått luft under vingarna.

Det verkligt avgörande är dock Socialdemokraternas egna brister: en ledning som inte ger intryck av att ha den kompetens som krävs, och en jobbsatsning som går ut över kvaliteten i sjukvård och äldreomsorg.

Daniel Braw