Ledare 2009-11-25 | Uppdaterad 2009-11-26
Den politiska oppositionen, alltså socialdemokrater, miljö- och vänsterpartister, kastar sig över den uteblivna Saabaffären med Koenigsegg Group som vore det ett fläskigt köttben. Ett välkommet tillfälle att under ett lyckat svenskt ordförandeskap i EU få in en fot i debatten och spräcka rapporteringen kring Fredrik Reinfeldt i Bryssel. Kritiken från S och V går nu om vartannat och dessutom kommer hela kören av belackare som brukligt hojtar "vad var det vi sa".
Näringsminister Maud Olofsson kan säkert hålla sig för skratt, speciellt när hon tänker på de konsekvenser som Koenigseggs avhopp kan få på opinionen, ett knappt år innan valet. Men hon fortsätter att med rätta att konsekvent hävda att staten inte bör gå in med extra pengar, och avfärdar kritiken mot hur hon och regeringen har hanterat bilkrisen. ”Oppositionen har anklagat mig för att sköta det här så illa, så det är roligt att de har sådant förtroende för min förmåga att driva bilfabriker" kommenterar hon under onsdagen.
Det är förstås tråkigt att affären går i stöpet. Men, så fungerar det. Om företag inte lyckas att attrahera de kunder som behövs kan de heller inte förutsättas att leva för evigt. Bilmarknaden är en kamp på kniven där få snedsteg tillåts. Om GM i Detroit har valt att vanvårda Saabs varumärke så är det inget som regeringen kan göra något åt, det ligger faktiskt utanför både dess jurisdiktion och förmåga.
Det jämförs ofta med hur andra regeringar i Europa har valt att hantera sina bilkriser. Hela våren skällde oppositionen som tokig på temat "för långsamt, för svagt, för sent, för lite". Men då var det ju faktiskt Ford som försinkade de viktiga pengarna till Volvo, genom att inte skriva på de papper som behövdes. Istället ägnade de sig åt en "översyn" av företaget.
Det mest allvarliga med Saabs eventuella konkurs är förstås hur underleverantörerna drabbas. I Olofströms kommun i Blekinge, där Volvo spelar stor roll, är effekterna av Volvos kris mycket tydliga. Det drabbar lokalsamhället på ett förödande vis.
Sverige är ett land som befinner sig i omställningens tid. Stora företag är viktiga, men samtidigt livsfarliga för utvecklingen. De cementerar gamla strukturer och förhindrar nytänkande.
Till marknadsekonomins villkor och fördelar hör att det dyker upp snabba och lättrörliga företag när de mer trögrörliga inte längre kan svara mot marknaden tillräckligt bra. Koenigsegg, som snabbrörlig aktör, drog sig undan när Saab blev alltför trögrörligt. Ambitionerna krockade.
Det var värt ett försök. Det fungerade inte. För att vinna i bland måste man också kunna förlora i bland. Precis som i Fanerdun-fallet.









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (23 ST.)
ANNONSERA