Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2009-10-21
Tage Danielsson lärde oss att man ska tro på tvivlet. När någon påstår att han eller hon har hittat lösningen på alla problem, samhälleliga och politiska, bör man förhålla sig ganska sval. En sådan mirakelkur är nämligen så gott som alltid befäst med en hake. Som kan visa sig ganska obehaglig.
Därför blir man instinktivt misstänksam när man läser om professorerna Tim Jackson och Peter Victor och deras teorier om ett samhälle utan tillväxt- i ekologins och det uthålliga samhällets namn. Dessa lyfts fram av docent Christer Sanne i Dagens Nyheter, 14/10, som om vore de revolutionerande. Sanne är också han tillväxtkritiker och rosar därmed förstås deras synpunkter.
På ytan vill Sanne visst bevara marknadsekonomin. Men - det är bara på ytan.
För vad blir egentligen kvar av ett fritt samhällssystem när han med andra handen, med stöd i Jackson och Victor, förespråkar: Minskade privata investeringar, och de som görs ska vara riktade. Minskad arbetstid för var och en, istället uppdelad på fler antal personer. Samt en ökande offentlig ekonomi och en "frigörande" stat som bakar in ekologi i allt från skattesystem till reklam.
Vi har både sett och hört dessa lösningar förut. De fungerade inte då och kommer inte att fungera denna gång heller. "De investeringar som nu krävs måste bedömas från andra utgångspunkter. De kan rädda ekosystemen och ge sociala vinster men kanske inte räknas hem kortsiktigt i ökad lönsamhet" skriver Sanne.
Men om nu företagen inte vill investera på det vis Sanne föredrar, vad ska då hända? Böter? Ilskna brev från staten? Påhälsning av polisen? Själva fundamentet i en marknadsekonomi handlar om fria investeringar och bedömningar av en ständigt föränderlig marknad. Vem som ska investera och i vad är upp till företagen. "Marknadsekonomin kommer att bestå i allt väsentligt" skriver Sanne.
Nej, inte alls. Idéerna bär raka vägen tillbaka mot utdöda system, där politikerna ansåg sig kapabla att bedöma vad människor behövde. Med förfärande resultat.
Företag består ju av människor. Och den sekund då samhället kräver att människan ska förändras i sitt sätt att tänka, med statens hjälp, den dagen har man ohjälpligt hamnat ute på djupt vatten.
Klimatfrågan, och rädslan som följt i debattens spår, utlöser primalreaktioner hos många: mer styrning och högre skatter, en expanderande stat som ska tala om för oss vad som är bäst. Enligt denna filosofi är det okej att ordna så det svider i plånböckerna för dem som inte följer statens stränga rekommendationer. Den fällan leder rakt in i ofriheten.
...kommer att hinna ikapp dagens kapitalistiska system kära Sylvia. Av den okunnighet du uttrycker i din artikel att döma så e du inte så lastgammal, så du hinner säkert uppleva konsekvensen av våran livsstil. Om vi tror att vi kan göra våld på naturlagarna, e vi väldigt fel ute. Människan kommer att få lära sig detta den hårda vägen, eftersom hon lever i förnekelse & vägrar se vad som komma skall. Att skjuta allt framför sig funkar inte. Det Sanne, Jackson & Victor beskriver, e bara början av vad som krävs för att livet skall bestå & vara i balans med livsmiljön på denna planet. Tyvärr e människan alldeles för korkad för att tolka tecknen & rätta sig efter förutsättningarna. Jag slutar aldrig förvånas över hur man kan stå upp till hakan i dynga & ändå förneka att det luktar skit!
/L
Jo, men det finns ju andra ekonomier än marknadsekonomi eller planekonomi också. Resursbaserad ekonomi verkar vettigt tycker jag där man utgår från vilka resurser som finns och där människan bestämmer själv vad de behöver. I en resursbaserad ekonomi finns ingen stor svulstig stat som ska bestämma vad människorna behöver eller inte behöver.
Kolla in följade sida, mycket intressant läsning: http://www.thevenusproject.com/
Ledarskribenten gör ett litet, men väsentligt, fel när hon skriver att företagen bestämmer om investeringarna. Det är bara delvis sant. I själva verket görs investeringar av företagen beroende på vad de tror att konsumenterna vill ha. Lyckas de så blir de, med all rätt, rika.
Alltså, det är konsumenterna som ytterst driver investeringar och företag som följer efter dem.
För övrigt är "resursbaserad ekonomi" är precis lika mycket planekonomi som planekonomin. Lika utopisk och livsfarlig som tidigare, även om den här ges ett nytt "fint" namn.
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA