• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

På plats, folkpartiriksmöte i Linköping, lördag; Per Dahl

Så snabbt det positiva intrycket kan förgås

Ledare 2009-03-07 | Uppdaterad 2009-03-08

Foto: Per Dahl

Sverker Thorén, Pierre Edström (höger) och i mitten Lisbeth Karlsson, Oskarshamn, är på humör efter Jan Björklunds inledningstal.

LJUDKLIPP

• På plats på folkpartimöte i Linköping, lördag

LäS MER

• Befogad kritik mot seminariet

Det är för en betraktare ganska egenartat att höra en partiledare tydligt profilera sig som socialliberal när det gäller marknadsekonomi och socialpolitik, medan han när det gäller säkerhetspolitik, kulturpolitik, utbildningspolitik och kärnkraftfrågan är så tydligt på högerkanten (detta sagt som komplimang).

I energipolitiken konstaterade han att den socialdemokratiska linjen antingen leder till en genomgående utslagning av tung industri – och därmed av kvarvarande industrijobb – eller till ett starkt beroende av rysk gas. Hur det kan gå ser vi i dag i fallet Ukraina. I skolpolitiken talade han sig varm för utbildningen som vårt lands viktigaste kulturinstitution. Och ingen kunde ta fel på hans engagemang mot protektionism och för frihandel.

Efter ett tag kom han in på jämställdhet. Vi kan här jämföra moderaternas kvoteringstänkande med det nya folkpartiförslaget om att ge småbarnsfamiljer mer tid, genom ytterligare skatterabatter på hushållsnära tjänster för dem. Vilket förslag kan ge exempelvis yrkesarbetande småbarnsmammor tydligast förändring?

Fanns det någon tydlig kursändring i Björklunds tal? Möjligen låg det en i hans beskrivning av EU. Det är inte en union byggd på geografi, manade han, utan på demokrati. Med argument från omständigheterna vid Spaniens, Portugals och Greklands inträden i unionen målade han med några få drag upp en ideologisk bild, en grund för nya medlemmar utanför världsdelens geografiska gränser. Här bäddade han politiskt för Turkiet, och möjligen även för andra stater på andra sidan havet, säg Marocko.

Vad tycker då våra lokala folkpartister om Björklunds tankar? De partimedlemmar som Barometern-OT mötte efter talet hade verkligen fått en kick – vilket hörs i det samtal vi kan lyssna till via länken här bredvid.

Så allt är frid och fröjd.

Fram till den punkt någon låter seminariet ”Någon som lyssnar – retorik i det personliga mötet” gå ut i intern-TV, även till pressrummet. De båda kommunikationskonsulterna Camilla Eriksson och Franciska Herodes delar med sig av erfarenheter till partiets gräsrötter. Och kommer in på den gamla frågan om god retorik alltid måste bygga på sanningen.

De menar väl. Och de har rent hantverksmässigt rätt, när de betonar att för övertygandet är det trovärdiga och det sannolika verksamma faktorer, inte det sanna. Men när de i sina exempel visa fram hur en person genom åtbörder och ordval kan simulera känsla och uppriktighet trillar de ohjälpligt ned i avgrunden och river med sig de stackars åhörarna.

Visst har de rätt – man kan spela rädd för att vinna människors medkänsla. Man kan lita till en mängd hantverksmässiga knep för att få sitt budskap att gå hem. Men för att citera Abraham Lincoln: ”Man kan lura några hela tiden och alla någon gång. Men inte alla ständigt.”

Frånvaron av helgjuten moralisk grund i deras utbildningspass gör att jag är glad att riksdagsvalet inte är just nu. Under en timme efter Jan Björklunds tal var jag beredd att kanske rösta på folkpartiet. Nu? Aldrig.

Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: