S-manifest utan svar
Socialdemokraterna har inför EU-valet presenterat både en valplattform och ett valmanifest. Om plattformen innehåller de allmänna ambitionerna, tycks tanken med valmanifestet vara att det ska fylla på med konkreta förslag.
Så värst konkret blir dock inte heller manifestet. Det görs många påståenden om vad som borde göras, men sägs inget om hur.
När det gäller EU:s budget är Socialdemokraternas förslag att den ska ”stramas åt”, att systemen ska förenklas och kontrollen över pengarna ökas (hur nu detta går ihop) samt att jordbruksstöden ska minska.
En del frågor saknar dessutom relevans i det aktuella valet. Europaparlamentet är till exempel inget självklart forum för att få igenom S-kravet på en internationell tribunal för IS-förbrytare. Att i Bryssel och Strasbourg verka för ”fler nattåg ut i Europa” förefaller inte heller särskilt relevant. Parlamentet har förvisso ett transportutskott, men det bör rimligen inte betungas med frågor om vilken tid på dygnet tågen ska gå.
Det kan också diskuteras om tiggeri är en fråga för Europaparlamentet. Att Socialdemokraterna inte har förmått hantera den i Sverige är inte ett skäl att göra EU-politik av den.
Två saker sticker dock ut. Den ena är att S skriver under på allt som kallas socialt till synes utan att reflektera över hur det förhåller sig till svenska modeller. Så vill S via EU ”minska andelen otrygga anställningar och ofrivilliga deltider” och ”begränsa missbruket av bemanningsföretag” utan att säga något om vad EU-kompetens på dessa områden skulle innebära för Sverige. Att bemanningsföretag bara ska få användas ”vid tillfälliga arbetstoppar” är för övrigt ett krav som mycket S-styrd välfärdsverksamhet i Sverige aldrig skulle kunna leva upp till.
Den andra är att S rutinmässigt hänvisar till klyftor men inte säger något om hur stora de är eller vad de består i. Att arbetslösheten inom EU spänner från några få procent (Tjeckien och Tyskland) till femton (Spanien) och närmare tjugo (Grekland) finns det ingen politik för. Inte heller sägs något om klyftan som utgörs av befolkningsförändringar, där vissa medlemsländer har tappat tio procent av sin befolkning på tio år medan andra har vuxit med 10-15 procent.
Det sammantagna intrycket är att Socialdemokraterna inte riktigt tar valet, eller Europas utmaningar, på allvar.
