• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Retorisk manöver skymmer sikten – ett tag till

Ledare 2011-05-02 | Uppdaterad 2011-05-02

Håkan Juholt fortsatte på den inslagna vägen i Falun på 1 maj.

Att de svenska socialdemokraterna varit osedvanligt skickliga på att bygga mystiken kring sig själva är sedan länge känt. Att den mystiken inte längre är en garant för makt kommer med tiden att sjunka in.

Håkan Juholt applåderades av de överlag grånande faluborna som gladdes över att höra att Socialdemokraterna säger nej till halverad restaurangmoms och satsningar på den kommunala musikskolan. Men mest gillade de hans retoriska underfundighet.

Juholt är uppfriskande rolig och spontan men det räcker inte för att leda landet. Inte heller räcker det att lova allt till alla eller att i utopiska ordalag förbanna barnfattigdom, elräkningar och försenade tåg. En sådan uppräkning vittnar endast om förmåga att återge vad andra identifierat som samhällsproblem. Men när "att" inte följs av "hur" känns resonemangen hopplöst svaga.

Håkan Juholt är en ideologisk agitator som briljerar med retoriska figurer. Han levererar vad partiet vill ha; klassisk socialdemokratisk politik som utmålar borgerligheten som inhuman och ond. Det har fungerat förut, men kommer det någonsin att fungera åter?

Den politiska retorikens uppgift är att paketera och kommunicera den ideologiska tanken i en bild som ingjuter mod hos motparten. Men en ofullkomlig tanke kan aldrig maskeras av fulländad retorik. Retoriken är ramen, inte innehållet.

Inom retoriken talar man om skillnaden mellan att övertyga och övertala, där det första innebär att mottagaren av budskapet förflyttas från en ståndpunkt till en annan med hjälp av sin egna aktiva och fri vilja, medan det andra snarare syftar på en förflyttning som sker mot bättre vetande, inte sällan med hjälp av hotbilder eller tvång.

Socialister och kommunister har ofta erövrat, och behållit makten, genom att tillämpa en sofistikerad kombination av folkligt övertalande och övertygande. Med hjälp av effektiv polarisering har högerspöken närts och effektiva bilder, som de som Juholt återkommer till, fått liv.

När Juholt med emfas utbrister att Socialdemokraterna inte ska "svika en enda knatte" försöker han skapa en uppfattning om att Alliansens politik har den motsatta utgångspunkten - att svika barn och tvinga dem att växa upp i fattigdom.

Om Juholt haft någon politisk reformagenda hade han knappast nöjt sig med att rabbla inköpslistan. En skicklig retoriker vet nämligen att det effektivaste sättet att övertyga baseras på förmågan att först identifiera problemet, därefter bemöta motpartens mest sannolika invändning, för att slutligen leverera en välunderbyggd lösning.

När Juholt talar om barnfattigdom glömmer han att barnen är fattiga för att deras föräldrar också är det. Han glömmer att fattigdomen är ett resultat av arbetslöshet. Ändå nämner han inget om företagens villkor, inget om hur skatter och politik måste utformas för att fler företag ska kunna anställa fler. Istället fortsätter han på den sedan partikongressen inslagna vägen där symbolpolitiska analyser resulterar i vaga slutsatser, som den om att solidaritet skapar tillväxt.

Håkan Juholts smekmånad är förbi. Acceptansen för att han är ny, oerfaren och sällsynt opolerad är också snart över. Att enbart staka ut färden åt vänster, utan att samtidigt våga tala om vad det i praktisk politik innebär, kommer enbart att leda till att de väljare som övergett Socialdemokraterna övertygas alltmer om korrektheten i sitt beslut. Det innebär fler övertygade väljare som inte kan övertalas.

AT

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus