Regeringen sviker barnbrudar

Ledare Artikeln publicerades

Barnäktenskap ska inte förekomma i Sverige. Men regeringen föreslår inget totalförbud. Det gör inte heller Skatteverket som nu inkommit med remissvar. Även om de anser regeringens förslag vara otillräckligt, är deras eget förslag inte heller nog för att täta de luckor som återstår.

Ett steg framåt och sju tillbaka. Så beskrev Sara Mohammad, grundare av föreningen mot hedersförtryck Gapf (Glöm aldrig Pela och Fadime), förslaget om ett utvidgat hinder mot erkännande av utländska barnäktenskap som regeringens utredare presenterade i december.

Sverige behandlar ensamkommande män som barn men barnbrudar som vuxna.
Sverige behandlar ensamkommande män som barn men barnbrudar som vuxna.

Äktenskap där någon av parterna är under 18 år när de anländer till Sverige ska enligt regeringen inte erkännas. Däremot berörs inte äktenskap som ingåtts med barn som hunnit fylla 18 år när de väl kommer hit.

Detta vill Skatteverket åtgärda genom ett generellt icke erkännande av barnäktenskap oavsett anknytning och ålder vid ankomsten till Sverige. Men trots detta öppnar de för undantag om anknytning till Sverige saknats när äktenskapet ingåtts. Detta motiveras bland annat med att parterna i vissa fall inte kan anses ha haft anledning att beakta svenska normer och svensk lagstiftning. Ett anmärkningsvärt resonemang, då svensk lag ska gälla i Sverige och vara lika för alla.

Att regeringen lägger fokus på åldern vid inresan till Sverige istället för åldern vid vigseldatumet ligger inte i linje med övrig lagstiftning på området. Det är också märkligt att regeringen inte vill ta bort undantagsregeln, som bland annat innebär att Sverige godkänner äktenskap med EU-medborgare från länder där sextonåringar tillåts att gifta sig. Att detta eventuellt skulle kunna skapa konflikt med EU borde inte avskräcka en regering som inte tvekar att ta strid i andra frågor. Som exempel kan nämnas erkännandet av Palestina och närmandet till FN:s konvention om kärnvapenförbud, Nuclear Ban Treaty, vilka båda försatt Sverige i internationellt blåsväder. Kampen mot barnäktenskap borde däremot vara självskriven.

Ett exempel på ett EU-land som redan skärpt lagstiftningen mot barnäktenskap är Tyskland. Sommaren 2017 höjdes minimiåldern för att få gifta sig till 18 år och den nya lagstiftningen upphäver existerande äktenskap där åtminstone en av parterna var under 16 år vid tiden för giftermålet. Domstolar har också fått rätt att upphäva äktenskap som ingåtts med personer yngre än 18 år.

Även om regeringens lagändring går igenom kommer den inte att hjälpa de barn som redan är gifta i Sverige, då den träder i kraft först den 1 januari 2019 och inte verkar retroaktivt. I rapporten Är du gift? från 2016 identifierade Migrationsverket 132 barn som kommit till Sverige som gifta, varav 97 procent var flickor. Mörkertalet bedöms därutöver vara stort. I Kalmar finns flera fall där barn tillåtits bo med sina makar. Fallet Aisha i Mönsterås kommun har tydligt belyst svårigheterna för myndigheter och kommuner att hantera problemet.

Lagen måste skyndsamt skärpas. Men trots att utredningen inte erbjuder något totalförbud mot barnäktenskap välkomnas den av Heléne Fritzon, biträdande justitieminister och migrationsminister (S). Hur det går ihop med Barnkonventionen som regeringen säger sig värna går inte att begripa.

Att skydda de mest utsatta i vårt land tycks inte tillräckligt angeläget för regeringen för att sätta högsta fart. Sveriges uttalat feministiska regering gör stora ansträngningar för ensamkommande unga män men släpar samtidigt benen efter sig i åratal i denna ömmande fråga. Att kompromissa om barnäktenskap anstår inte ett land som gör anspråk på att vara det mest jämställda i världen.