Regeringen stressar primärvården

Under tiden har regeringen lagt till fler uppgifter till utredningen om god och nära vård, som nu inte ska bli färdig förrän i januari 2021. Och slutresultatet hotar dessutom att försämra den nära vårdens förutsättningar.

Bakgrunden är som så ofta Januariöverenskommelsen, där punkt 63 innehåller en mening om en ny vårdform där patienter snabbt får hjälp vid lättare psykisk ohälsa. Denna nya vårdform ska tryckas in i ett existerande system, primärvården. ”Reformen handlar framförallt om att låta landets vårdcentraler ta ännu större ansvar gällande psykisk ohälsa”, kommenterar Centerpartiet optimistiskt.

Men på vårdcentralerna låter detta sannolikt mer som ett hot än som ett löfte. År 2017 gick primärvården med underskott i 20 av 21 landsting. När myndigheten för vårdanalys studerade den svenska primärvården samma år, fann den en pågående ambitionssänkning jämfört med övrig hälso- och sjukvård. Myndigheten kom med två rekommendationer för att stärka primärvården: uppdraget och funktionen behöver bli tydligare, och det måste finnas rätt kompetens och tillräckliga resurser.

Regeringen går i motsatt riktning, mot ett mer otydligt uppdrag och mot än mer otillfredsställande kapacitet. För vad är egentligen lättare psykisk ohälsa, och vad ska man göra åt den i primärvården?

Under rubriken psykisk ohälsa samlas idag allt möjligt. Socialstyrelsen räknar depression, ångest och schizofreni dit, men även missbruk och beroende och ohälsosamma levnadsvanor. Detta är något annat än vad man talar om i de enkätstudier som visar att nästan hälften av alla 15-åringar har psykosomatiska symptom som nedstämdhet och irritation. Men även det senare anses bevisa utbredd psykisk ohälsa. ”Idag finns det ingen tydlig definition av psykisk ohälsa”, skriver regeringen själv.

Av naturliga skäl finns därför ännu mindre någon definition av ”lättare” psykisk ohälsa. Har den överhuvudtaget inom sjukvården att göra? Distriktsläkarföreningen är skeptisk: ”Om vi även ska ta hand om normala reaktioner i primärvården kommer vi aldrig att räcka till”, säger Marina Tuutma, föreningens ordförande. Och om nedsatt psykiskt välbefinnande blir en uppgift för primärvården, finns ingen chans. Enligt regeringen har fyra av tio i åldern 16-84 år problem med ängslan och oro.

En sak tar regeringen med rätta upp: att psykiatrisk diagnos är den vanligaste orsaken till sjukskrivning och att det med dagens system tar allt för lång tid att komma tillbaka i arbete. Här vore dock Moderaternas förslag till en ny sjukskrivningsprocess mer relevant än samtalsstöd på vårdcentralen i största allmänhet.

Det orimliga i alltsammans är att det i regeringen finns en insikt om att alla kris- och stressreaktioner inte är att betrakta som ohälsa. Vid ett besök i Kalmar förra året diskuterade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll just faran i att allt definieras som psykisk ohälsa. ”Vad som sker är att vi har ett hjul som snurrar ganska snabbt ... Bilden är att Sverige sticker ut, en massmedial pitch som är jättestark. Och då ställs krav på att politiken måste vidta åtgärder. Det är en otroligt viktig diskussion att nyansera.” Men i instruktionerna till utredaren finns inga nyanser, bara förslag till ytterligare åtgärder.