Regeringen pratar mera strunt
Ministrarna pratar mer än någonsin. Den ständiga nyhetsrapporteringen och nu också sociala medier kräver allt mer att statsråden kommenterar sakernas tillstånd. Långt ifrån allt som sägs är särskilt genomtänkt. Att politiker uttrycker sig dumt är en sak, men när det strider mot regeringsformen är det dock desto allvarligare.
Konstitutionsutskottet (KU) har funktionen som riksdagens granskningsorgan av regeringen. KU:s årliga granskning gås vanligtvis med en gäspning förbi såvida det inte pågår någon politisk skandal.
Kritiserade uttalanden från politiker är egentligen vardagsmat. Men vad ministrarna får säga offentligt är reglerat på ett helt annat sätt än för andra politiska poster. Såsom chefer i statsförvaltning underställs de objektivitetskravet i regeringsformen och ska i sina uttalande vara sakliga och opartiska. Detta verkar under den senaste mandatperioden varit synnerligen svårt för regeringen att komma ihåg. Det finns otaliga exempel på det.
Alice Bah Kuhnke (MP) hann under sin tid som statsråd fälla många osakliga påståenden där ett flertal blev föremål för KU:s granskning. Värst var nog när hon skulle förklara arbetet som återvändande IS-jihadister som hon vid tiden ansvarade för. Förklaringen som kom saknade dock någon faktamässig grund. Kort därefter flyttades ansvaret för arbetet mot våldsbejakande extremism till Brottsförebyggande rådet.
Morgan Johansson (S) är en av regeringens aktiva Twittrare vilket är bäddat för förhastade påståenden. När han ville visa statistik för arbetslöshet bland invandrare var hans påstående inte bara felaktigt utan illustrerades också med missvisande statistik. Kritiken får bli en läxa för ministrarna att de också ansvarar för vad de säger på sociala medier. Oavsett om de får många likes.
Ministrar ska inte heller lägga sig i enskilda ärenden i varken förvaltningen eller i domstolar. Men det är svårt för politikerna att hålla sina åsikter för sig själva.
Att ministrar kommenterar domar på sätt där de värderar en viss utgång har varit vanligt förekommande. Anders Ygeman (S) fick upprepat kritik för att påstå saker om pågående domstolsprocesser när han egentligen borde varit tyst.
Ministrar har likt alla andra rätt att uttala sin åsikt. Men de ska inte utöva inflytande över enskilda ärenden och de får givetvis inte ljuga, medvetet eller ej. Men den gångna året har det kommit många fler fall där man tummat på linjen än vad exemplen visar. Det är ovanligt att statsråd får formell kritik för sina påståenden men det kommer ofta uppmaningar från KU att de måste tänka på vikten av vad de säger och formulera sig därefter. I de flesta fallen är det hela KU, inklusive regeringspartierna, som kritiserar uttalandena.
Men frågan är om de verkligen förstår innebörden av sina ämbeten. De är inte kampanjande politiker längre när de sitter på regeringskansliet. Innan de häver ut påståenden till reportrar eller på sociala medier behöver de i rollen som statsrådet tänka ett varv till.
Den nuvarande regeringen får avsevärt mer kritik för sitt struntprat än Alliansregeringen någonsin fick. Att såpass mycket konstiga och felaktiga uttalanden har kommit sedan Löfven blev statsminister är oroväckande. När världen fylls av struntprat ska inte regeringen ta efter. Den bör hålla sig till en högre nivå än så.
