Regeringen glömmer utsatta Hultsfred
Att asylsökande skaffar eget boende (ebo) är i grunden något positivt. Migrationsverket slipper handla upp boende, kostnaderna blir relativt låga och människor hamnar där de vill vara. Men som alltid i migrationspolitiken går kvalitet och kvantitet hand i hand. När antalet asylsökande går över en viss nivå leder eget boende till trångboddhet, segregation och allmän misär.
Därför är regeringens lösning på ebo-problemet så märklig. Regeringen försöker styra asylsökande bort från vissa utsatta kommuner, med hot om att de förlorar sin dagersättning ifall de flyttar dit. Om antalet asylsökande förblir konstant innebär det bara att koncentrationen av asylsökande ökar i andra kommuner.
Dessutom är det ett märkligt urval av utsatta kommuner som regeringen har gjort. Som tidningen Hem & Hyra har visat saknas många av kommunerna som har tagit emot flest asylsökande på regeringens lista över kommuner som ska undantas från ebo-systemet. Malmö undantas från ebo, men inte Hällefors som har betydligt fler egenbosatta asylsökande per capita. Göteborg undantas men inte Säffle. Filipstad undantas men inte Torsby, och så vidare.
Man kan också undra varför regeringen väljer att dela upp mottagningssystemet på detta onaturliga sätt. Det går inte att skilja ut mottagandet av asylsökande från mottagandet av personer som har fått uppehållstillstånd, så kallade nyanlända. Nyanlända kan nämligen också välja att ordna eget boende istället för att vänta på att bli skickade någonstans. Att begränsa ebo för asylsökande men inte för nyanlända är en orimlig ordning.
Om man räknar in mottagandet av egenbosatta nyanlända är det helt andra kommuner än dem av regeringen utsedda som borde få undantag från ebo. I topp när det gäller mottagna nyanlända i eget boende under åren 2014-2018 ligger Högsby kommun, följt av Hultsfred på tredje plats. På plats elva återfinns Nybro med en nivå långt över exempelvis Södertälje, som regeringen bedömer vara särskilt utsatt.
Som Hultsfreds kommun påpekar i sitt yttrande över förslaget prioriteras stora kommuner i regeringens förslag, till nackdel för de mindre glesbygdskommuner som har tagit emot flest nyanlända i förhållande till folkmängd. ”Hela Hultsfreds kommun är att betrakta som särskilt utsatt område”, skriver kommunen. Det verkar onekligen som om regeringen snarare har lyssnat till de kommuner som har larmat mest än gjort några egna beräkningar.
Kan det nya systemet trots dess grundläggande brister fungera? Knappast, dessvärre. Inget hindrar en person från att formellt ha ett eget boende i en kommun men i verkligheten bo i ett av undantagsområdena, med dagersättningen i behåll. Fusk och oklarheter med adresser är redan idag en integrerad del av ebo-systemet. Regeringens förhoppning att inlämnandet av oriktiga uppgifter ska motverkas av att de asylsökande på heder och samvete måste intyga att uppgifterna stämmer är närmast gripande.
Regeringen hade kunnat gå mycket längre, i flera olika riktningar. Den hade kunnat avskaffa rätten att ordna eget boende. Den hade kunnat förklara hela Sverige vara ett socioekonomiskt utsatt område. Den hade kunnat begränsa rätten att ordna eget boende även för nyanlända. Den hade, som Moderaterna vill, kunnat sätta en gräns för hur många asylsökande Sverige kan förväntas ta emot.
Att den avstår från allt detta, åtgärder som det största regeringspartiet mycket väl borde kunna tänka sig, säger något om hur högt sammanhållningen i regeringen prioriteras över politiken.
