Reformera på riktigt

Det har knappast hörts ett ord om punkten i Januariöverenskommelsen om en ny skattereform. Ska övriga partier bjudas in till samtal? Vad är syftet? Ska skatter bara omfördelas - från ”gungor till karuseller” - eller ska den sänkning av skattetrycket som pågått sedan år 2000 och intensifierades av alliansregeringen fortsätta för att stärka den svenska konkurrenskraften på den globala marknaden?

På tisdagens ekonomiska seminarium, ett av Almedalens mer traditionstunga arrangemang, i Visby kom i varje fall en signal från Moderaterna till Januariöverenskommelsens partier signerat av talespersonen Elisabeth Svantesson.

Och Elisabeth Svantesson fortsätter den linje som infördes under Reinfeldteran där budgetdisciplin förenades med skattesänkningar i små steg. Och som bidrog till en större sänkning av skattetrycket än vad som genomfördes i ”århundradets skattereform”.

En reform ska vara finansierad, underströk Svantesson, medan många näringslivsekonomer anser att skattesänkningar kan betalas via dynamiska effekter som uppstår när ekonomin växer. Hon slog också åter fast att vissa skatter kan komma att höjas om inkomstskatterna sänks - någon skattepopulism hördes inte från scenen. Sammantaget är dock det moderata löftet att skattetrycket ska ned, även om Svantesson inte ville ge några utfästelser om vilken procentsats som är den lämpliga. Ja, på frågan om ”hälften kvar” är en rimlig marginalskattesats på högre inkomster, underförstått om den borde vara lägre, svarade också Svantesson med ett ja. Plattskatteförespråkarna fick således inget stöd.

Sammantaget var detta ett tydligt budskap - och ett klart förhandlingsbud. Moderaterna ställer sig inte utanför skattereformsdiskussionen med radikala förslag utan visar på förhandlingsambitioner.

Det besparingsförslag som flaggades upp på tio miljarder kronor på statsförvaltningen får också finansminister Magdalena Andersson (S) svårt att avfärda med någon större trovärdighet. Under den förra mandatperioden talade hon nämligen om lika stora möjliga neddragningar på myndighetssektorn.

Om besparingspotentialen är av den magnituden kan dock diskuteras. Svantesson talar om att analysmyndigheter kan slås samman. Analysutredningen som föreslog just detta är för övrigt sedan bara några dagar nu ute på remiss. Sammantaget kostar dock de myndigheterna inte mer än kring en kvarts miljard kronor.

Att spara på analysmyndigheterna ter sig för övrigt kortsiktigt. Med en stor offentlig sektor är behovet av fristående granskare stort. Den som sparar in på revisorn gör ofta ett stort misstag.

Att nationalekonomiska bedömningar utifrån exempelvis effektivitet kolliderar med politiska värderingar påvisades också under seminariet. Ekonomer brukar gilla enhetlig moms - upp med bokmomsen - och fastighetsskatt som framstå som effektiv för staten, men kanske inte för medborgarna, Så också igår. Även den gröna skatteväxlingen framhölls som framtida finansieringskälla, trots att skatteintäkterna sjunker om skattens syfte att begränsa utsläpp uppnås. Men det är på det hela taget som det brukar vara på Moderaternas ekonomiska seminarium där det historiskt både har lanserats reformförslag och kritiska synpunkter på partiets ekonomiska politik. En sådan öppen samtalskultur präglar minsann inte alla seminarier i Almedalen.