Principlöst i fullmäktige

Ledare Artikeln publicerades

Inför gårdagens fullmäktige i Kalmar gjorde en ny duo i Kalmarpolitiken ett gemensamt utspel.

Folkpartiets Inger Hilmansson och kristdemokraternas Christoper Dywik krävde att förslaget om stiftelser skulle tas bort från dagordningen efter hård kritik från de kommunala revisorerna. Så skedde också.
Återremiss, omarbetning, ny behandling. Ja, det är viktigare än det låter.
Det var rätt av Kalmars dåvarande röd-röda ledning att sälja fastigheter till Rikshem för att dels införskaffa kapital till upprustningar av hyreshus, dels få möjlighet att bland annat stärka forskning vid Linnéuniversitetet. När S-ledda kommuner genomför detta lyser intressant nog också protester mot ”utförsäljningar” med sin frånvaro. Så inte i M-ledda kommuner.
Men i Kalmar övervägs ofta egna lösningar. Bolag och stiftelser som i andra kommuner separeras från den politiska makten inlemmas i Kalmar i den politiska organisationen. Så får makten – denna ovanliga konstellation av Socialdemokrater, Centerpartister och Vänsterpartister – direkt styre över verksamheter. Ledamöterna som sitter i kommunstyrelsen och i bolag har oförenliga mandat. De ska ena dagen verka för bolagens eller stiftelsens bästa, dagen därpå ska de pröva enligt lag om bolagen uppfyller sina ändamål. De ska pröva sig själva alltså.
I fråga om stiftelsebildningarna gällande forskning samt förebyggande socialt arbete blir detta extra olämpligt. I de föreslagna stadgarna nämns det inte vem som ska utse styrelse. Ska Kalmar kommun bidra med medel till forskning utveckling borde också vetenskapssamhället vara represen­terat i styrelserna för att undvika en partipolitisering av akademins resurser. Återremisstiden borde därför präglas av annat än om diskus­sioner om ren formalia.
Nu saknades det inte principfrågor i fullmäktige. En surdeg som behandlades var frånvaron av ansvarsutkrävande vid Invandrarservice där det saknas beslutsdokumentation i många fall.
Att beslut fattades på oklara grunder och att bidrag delades ut – uppenbarligen väl generöst – står i strid med arbetslinjen. Dessutom, vilket är än värre försämrar det tilltron till myndigheter hos ny­anlända. Statsvetenskaplig forskning pekar på att effekten av att medborgare inte litar på myndigheter är att de sedan inte litar på varandra.
Konsekvenserna har också uteblivit. Åklagarmyndigheten har emellertid tidigare meddelat ledarredaktionen att den inte ex officio, på eget initiativ inleder någon förundersökning. Kammaren avvaktar Socialstyrelsens utredning. Magnus Isaksson (M) noterade i debatten i går helt riktigt att tjänstemannaansvaret fördes över till den arbetsrättsliga sfären på 1970-talet. Det är kommunen, inte åklagaren som ska utkräva ansvar. Samtidigt konstaterar Socialstyrelsen att i Handläggning och dokumentation inom social­tjänsten att ”under­låtenhet att iaktta förvaltningslagens krav på kommunikation” eller att ”slarva bort” uppgifter ligger inom ramen för tjänstefel.
Därför får inte kritiken mot hanterandet av Invandrarservice viftas bort. Här måste rättsstatens principer värnas. På samma sätt som universi­tetens princip om akademisk frihet måste väga tungt när forskningsstiftelser bildas.

Martin Tunström