President Löfven försvagar riksdagen

Statsministern fortsätter att toppa laget genom att hämta nya ministrar utanför riksdagen. Det stärker hans egen mer presidentliknande ställning och innebär att riksdagen försvagas.

Ledare • Publicerad 1 oktober 2019

Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Lena Micko blir ny civilminister sedan statsminister Stefan Löfven bildar om regeringen och gör Ardalan Shekarabi till ny socialförsäkringsminister.

Det sker mot bakgrund av att färgstarka och kontroversiella Annika Strandhäll efter ett dödsfall i familjen valt att lämna ministären.

Statsministern kopplar greppet om regeringen genom att tillsätta Lena Micko som ny civilminister medan Ardalan Shekarabi får en ny roll som socialförsäkringsminister.Foto: Henrik Montgomery/TT

Annons

Lena Micko är en intressant utnämning som vittnar om hur ledande företrädare i Sverige snabbt byter roller. På posten som tidigare SKL-ordförande har Micko ofta kritiserat regeringen; det gäller alltifrån skatten på avfallsförbränning till neddragningen av Arbetsförmedlingen eller att riktade statsbidrag allt mer styr över kommunernas verksamhet. SKL:s ökande makt skapade också frustration kring Shekarabis team i departementsvärlden.

Nu är det Micko som ska försvara regeringen mot kritik från det numera M-ledda SKL.

Micko är den tredje ministern på kort tid som statsminister Stefan Löfven hämtar utanför riksdagen för att förstärka regeringen. Utrikeshandelsminister Anna Hallberg kom från Almi-sfären och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark direkt från ordförandeskapet i TCO.

Det är ett underkännande av den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Men det försvagar också riksdagens ställning. Om tunga utskottsnamn inte ses som potentiella statsråd urholkas deras auktoritet.

Lägg därtill att de nya namnen saknar ett eget parlamentariskt stöd då de inte är folkvalda. De kopplas därmed allt närmare till statsministern som får en mer presidentlik ställning med ministrar som inte är kopplade till parlamentet. Något kanske för demokratiministern att tänka på?