Populism ett hot mot nordisk identitet

Ledare Artikeln publicerades

SD:s favoritparti i Finland för en märklig kamp mot det svenska språket.

När Sveriges riksdags talman Urban Ahlin besökte riksdagen i Helsingfors i förra veckan fördes samtalen på - engelska. Ahlins finländska kollega, Sannfinländaren Maria Lohela, hade fattat beslutet.

Det kan tyckas ligga något komiskt i saken, att företrädare för grannländer med en lång gemensam historia ska kommunicera på ett språk ingen har som modersmål. Men saken är också allvarlig. Svenska är ett av de två nationalspråken i Finland; ska samtal mellan svenska och finländska folkvalda ske på engelska sänds signalen att man inte kan tala svenska i Finland.

Språkbeslutet passar dessutom alltför väl in i ett mönster av sannfinländska försök att underminera svenskans ställning i Finland. När förslaget om att avskaffa den obligatoriska undervisningen i svenska röstades ner i riksdagen förra året, övergick partiet till en mer subtil politik med regionala språkförsök där svenskan skulle bli valbar. Försöken som ursprungligen var tänkta för östra Finland föreslås nu införas också i Åbo och Kyrkslätt.

Samtidigt förbereds en domstolsdöd liknande den svenska, med följden att ingen svenskspråkig tingsrätt blir kvar. Svenska Folkpartiet talar om en systematisk avveckling av de svenska strukturerna och "en svidande domänförlust för svensk service".

I denna undanträngning av det svenska språket, och därmed av historien, finns också en svensk ironi. Sannfinländarnas politik har nämligen lovordats av inga mindre än Sverigedemokraterna; partiledaren Jimmie Åkesson talade i Almedalen förra året om "härliga framgångar" för populisterna i grannlandet. Men någon framgång är det sannerligen inte för den nordiska kulturgemenskapen, den nordiska identiteten eller den nordiska sammanhållningen.