Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2009-02-05 | Uppdaterad 2009-02-05
Två personer illustrerar de förutsättningar som politiken i vår närhet har att kämpa med. Den ena är socialdemokraten Laila Naraghi, bördig från Oskarshamn. I dag studerar hon säkerhetspolitik efter studier vid Försvarshögskolan och i Uppsala. Hon är politiskt aktiv i Stockholm på ganska hög nivå inom socialdemokraterna och har nyligen givit ut en bred debattantologi om försvaret. Vad är sannolikheten att hon återgår till kommunalpolitik i Oskarshamn?
Den andra personen nämndes här på sidan i går: Irene Svenonius, stadsdirektör för Stockholms stad och bördig från Vållö. Hur stor är sannolikheten att hon återgår till moderat kommunpolitik i Kalmar eller Mönsterås?
Vi har under lång tid sett ett tydligt flöde av unga politiska begåvningar som lämnar vår omgivning här nere för att söka sig vidare arenor, politiska och professionella. Samtidigt ser vi politiska partier i Kalmar och i andra kommuner som har tydliga svårigheter att få fram kompetenta personer till toppuppdragen. Där partiorganisationerna tunnas ut och där fullmäktigegrupperna får allt färre tunga namn.
Detta sker samtidigt som de kommunala ansvarsområdena, budgetarna och organisationerna sväller. De borgerliga är här hårdare drabbade än socialdemokraterna. Säga vad man vill om en rörelse, men den är bra att ha när man vill styra in folk för att göra politisk nytta. Möjligheterna att ge utrymme för lämpliga utan lång partibakgrund i politiken är fortfarande ganska små. De har oftast roligare saker för sig. Och det är tyvärr oftast en sanning att politisk förmåga är ett drag som kommer till uttryck tidigt i livet eller inte alls.
För att få perspektiv till de reflektionerna kan man gå till ett nyutkommet arbete av statsvetarprofessorn Tommy Möller, känd från TV:s alla valvakor. Han är sällan den som för fram omvälvande sanningar, men hans Politiskt ledarskap är riktigt intressant. Globalisering, kraftfulla medier och borttynade partiorganisationer är faktorer som i dag lätt skapar klyftor mellan beslutsfattare och medborgare, konstaterar han. Hur ska då den demokratiska pakten slutas, när de nära banden inte längre finns?
Möller börjar för en gång skull riktigt hårdkokt, genom att utgå från maktrealisten Machiavelli. Fattar man hans resonemang rätt gäller de än i dag för politikens praktiska villkor, menar Möller. Politisk bas och folklig förankring måste numera konstrueras, de kommer inte naturligt. Möller tar bland annat upp medias hårda moralgranskningar människors ökade möjlighet att göra sig hörda i nya former som faktorer som lägger en social grimma över de makthavande. I alla fall ytligt. Politikens nya ”lyssnande attityd” är ett resultat och en motåtgärd av eliten för att behålla sin ställning – därtill har han antagligen rätt. Få är förunnat att vara övertygelseledare som Gösta Bohman år 2009.
Faktorer som personlig moral och politisk fingertoppskänsla blir alltså allt viktigare, medan det direkta ansvarsutkrävandet för beslut minskar i betydelse – valda fattar de beslut de måste fatta, inte de de vill fatta. Möller gör här en tänkvärd klassning av politiska problem. Det finns sådana där frågan är tydlig och lösningen är lika klar. Här behöver ledaren förmåga att mobilisera. Knepigare blir det när frågan är tydlig men lösningen okänd. Allt oftare stöter valda på högre nivåer på det värsta: viktiga situationer där själva frågan är diffus och svårgripbar och där lösningarna ännu är helt okända.
Ändå måste de göra något. En ledare i denna situation skapar lärprocesser som utvecklar vår förmåga att förstå och välja ståndpunkt, och dessutom uppslutning kring de ännu okända resultaten av det lärandet. Det låter abstrakt, men ta ett handfast fall: är det ett problem att vi är så få i Kalmar och Oskarshamn? Och hur blir vi i så fall fler?
Sådana är de krav ett framgångsrikt kommunalråd bör klara, medvetet eller omedvetet. Vem anmäler sig som kandidat?
Det kan inte bli en ond cirkel då pga inkompetenta kommunpolitiker måste riksdag/regering bakbinda kommuner med så mycket lagar/regler som möjligt vilket minskar motivationen att engagera sig i kommunpolitiken.
skriver Johan Pettersson vilket jag anser är att ta i. Förvisso är inte alla kommunpolitiker i besittning av de kunskaper som erfordras för de arbete som skall utföras. De demokratiska systemet bygger då på att sunt förnuft skall väga upp kunskapsbristerna. Per Dahl avslutande två frågor är då intressanta:"är det ett problem att vi är så få i Kalmar och Oskarshamn? Och hur blir vi i så fall fler"?
Uppenbart är att samtliga politiker anser att det är ett problem att befolkningen i länet ej ökar men det är inte lika uppenbart att politikerna kan beskriva vilka problem som uppstår på grund av den uteblivna befolkningstillväxten. Långt mindre kan de beskriva de åtgärder som erfordras för att vända trenden. Visst, bättre infrastuktur som skall locka till inflyttning av företag och människor är en av politikernas lösningar på problemet men är det omöjligt att öka "förädlingsgraden" i kommunen utan att öka invånarantalet? På vilken nivå ligger den kritiska massan för en kommuns invånarantal för att kommunen skall kunna "förädlas", det vill säga kunna erbjuda sina medlemmar ett acceptabelt gott liv? Hur bedriver man ett sådant förädlingsarbete med konstant befolkningstal.
Johan Pettersson anser att de statliga regelverket inte motiverar till att engagera människor i kommunalpolitiken. Kommunpolitikern blir "bunden" i sin verksamhet. Nå, om så är fallet kanske inte vi behöver så många politiker och tjänstemän, allt är ju redan reglerat och bestämt av staten. I Kalmar kommun finns nästan 4600 heltidanställda tjänstemän. Därtill kommer ett antal politiker som besätter 175 ordinarie och 105 suppleateplatser i fullmäktige, styrelser och nämnder. Är det så att det verkligen behövs över 4800 personer för att förvalta en kommun på totalt ca 61 000 personer?
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA