Plötsligt vill alla #prataomdet

Ledare Artikeln publicerades

Utgångspunkten måste vara att alla människor bär ansvar för sina egna val och beslut, så även på sexualitetens område.

En folkrörelse på nätet, ett resultat av kulturjournalisten Johanna Koljonens twittrande om en sexuell erfarenhet som hon i efterhand uppfattar som ett övergrepp. En uppsjö personliga, och enligt mitt tycke alltför privata, biktanden från såväl kvinnor som män. Ett uttryck för ett uppdämt behov i det sexuellt frigjorda Sverige att inför öppen ridå prata om gråzoner och gränser, om dagen-efter-känslor, om sådant som är juridiskt komplicerat och uppenbarligen minst lika förvirrande utanför rättssalen. Har man automatiskt accepterat B om man samtyckt till A? Och vad är en våldtäkt, egentligen?

Bland de historier som berättas finns ett återkommande inslag om vad som gäller om man kommit överens om att man ska använda kondom och någon vid det, eller ett senare tillfälle, frångår överenskommelsen. Är det våldtäkt?

Frågan tangerar det uppmärksammade Julian Assange-fallet där en av kvinnorna hävdar att Assange haft sönder den kondom han motvilligt satt på sig. Ändå har kvinnan i fråga uppenbarligen valt, om uppgifterna ur förundersökningen stämmer, att fortsätta det sexuella umgänget. Är det våldtäkt? Och vad kallas det när kvinnor påstår att de använder p-piller men inte gör det eftersom de längtar efter att bli med barn?

#Prataomdet har lockat massvis med människor att berätta, frågan debatteras i TV och i de stora dagstidningarna, och nu har man också börjat #Talkaboutit utomlands. I tyska Die Welt publicerades en artikel med rubriken "Fallet Assange har satt igång en sexdebatt i Sverige" som driver tesen om att Sverige nu bevittnar sin andra sexuella revolution.

Och visst är det bra att människor som känner ett behov av att ventilera den här sortens frågeställningar gör det. Frågan är dock vad samtalet gör med uppfattningen om vad ett övergrepp är? Risken är nämligen överhängande att definitionen av våldtäkt urlakas när den blir för expansiv. Det gagnar ingen.

Utgångspunkten måste vara att alla människor bär ansvar för sina egna val och beslut, så även på sexualitetens område. Det innebär att man ska respektera andra människor för de beslut de fattar även om man själv aldrig hade valt på samma sätt. De som värnar sexköpslagen brukar hävda att de gör det i syfte att skydda kvinnor. För ingen kvinna skulle väl välja att sälja sex?

Motfrågan är vem som ska skydda de kvinnor som går hem med vem som helst på fyllan, och som uppenbarligen utsätter sig själva för enorma risker, då de enligt egen utsago så frekvent inte tycks ha kontroll över de sexuella situationer de försätter sig i?

Den som begår ett övergrepp, som inte accepterar ett nej, som brukar våld eller hot, eller som på annat vis utnyttjar en annan människa, är alltid skyldig. Det är alltid den personens fel. Men det fråntar inte motparten, kvinna som man, ansvaret att vara försiktig. Det innebär att det åligger varje enskild individ att vidta samma försiktighetsåtgärder som i andra sammanhang. Om man inte släpper in vem som helst i sitt hem, varför då släppa in vem som helst i sängen?

AT