torsdag 29 juli 2010
torsdag 29 juli 2010
Ledare 2008-06-18 | Uppdaterad 2008-07-02
Hur tar du dig till Kanarieöarna om 60 år? Med flygplan? Troligtvis inte. Via teleportering? Kanske det. Eller genom att åka digitalkabel söderut? Star gate är snart här.
Tänk dig tillbaka till 1934 och till en liten snustorr man som bodde i Belgien. Han var en bibliofil och han älskade ordning och reda. Hans namn var Paul Otlet (uttalas ot-LAY). Han satt och funderade över hur bra det skulle vara med ett globalt nätverk av datorer och han kallade dem för elektriska teleskop.
En rubrik i tisdagens The New York Times berättar en sannsaga om en man vars tankar och slutsatser var långt före sin tid. En sedan länge av många bortglömd man, en förlorad teknologisk pionjär, som inte så många längre kan namnet på.
Men nu sprids berättelsen om geniet världen över och han har äntligen fått sin renässans, decennier efter sin död. Nazisterna sopade golvet med honom bokstavligt talat när de marscherade in i Belgien 1939. Han hade skapat sitt gigantiska arkiv, inte digitalt för det fanns inte på den tiden utan i form av ett kartotek. Nu skulle det bort till förmån för en utställning om tredje rikets konst och tusentals boxar med indexerade kort förstördes. Paul Otlet dog 1944 nedbruten och föll i glömska. Men nu börjar hans namn ta fart igen och hans kunskaper har samlats i ett museum, som heter Mundaneum, i staden Mons i Belgien.
När vi inte ens hade vattenklosetter i våra bostäder, inga teveapparater, utan på sin höjd en radio klurade Otlet ut hur människor skulle skicka meddelande till varandra. Han fantiserade om fildelning och att stråla samman i sociala nätverk. Han kallade hela grejen för "réseau" vilket översatt betyder nätverk, vår nuvarande web.
Otlet beskrev en nätverkande värld där vem som helst från sin fåtölj kunde begrunda hela det skapade verket.
Paul Otlet föddes 1868! Han hade inte satt sin fot i ett klassrum fyllda 12. Hans mor hade dött när han var bara tre år gammal och fadern beslutade att sonen inte skulle gå i skolan eftersom fadern var övertygad om att skolan skulle kväva barns naturliga förmågor. Den lille gossen skolades av privatlärare och hade få kamrater. Den unge Otlet blev en bokslukare av stora mått. När han äntligen kom till skolan fyllda 12 skuttade han rätt in i biblioteket. Han låste in sig där och ägnade sig åt att granska kataloger och förteckningar. Efter avslutade studier började han arbeta vid ett bibliotek och han lämnade det sällan.
1895, endast 27 år gammal, var det många i hans omgivning som trodde att han fått en intellektuell hybris. Han hade mött en kommande Nobels fredspristagare vid namn Henri La Fontaine. De hade fått en gemensam idé om att skapa data över varenda bok som någonsin skapats tillsammans med en väldig insamling av magasin, journalartiklar, foton, posters och pamfletter som bibliotek sällan samlade på.
De skapade en stor pappersdatabas med mer än 12 miljoner ingångar i.
Under detta arbete med att katalogisera och skapa ordning fick han en vision om en mekanisk kollektiv hjärna som skulle inrymma all världens information, en hjärna som skulle göras tillgänglig över ett globalt telekommunikationsnät. Det står att läsa ordagrant i Otlets bok Monde som gavs ut 1934 och som berättade om elektronisk medialagring. Fantastiska tankar i början på seklet. Så kom kriget och nazismen emellan, just när hans vision började ta form. Samma år upphörde pengarna från regeringen till forskningsprojektet som inrymdes i en statlig byggnad. Fem år senare marscherade tyskarna in i landet, krigets helvetesfasor tog över och mannen med alla kloka tankar försvann i glömska.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (22 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
