Partierna dansar efter lobbyns pipa
På Liberalernas hemsida stoltserar partiet med att det är bäst i test på flera områden. L får högst betyg av de borgerliga partierna i Naturskyddsföreningens rankning. Liberalerna får även höga siffror i RFSL:s valrapport. I Funktionsrätt Sveriges granskning kammar L hem en förstaplats.
Det finns en anledning till att partier fäster sådan vikt vid hur intresseorganisationer bedömer deras politik: lobbygrupperna tillmäts orimligt stor betydelse i svensk samhällsdebatt. När de presenterar en rankning skapas rubriker i stil med ”Det här partiet har sämst miljöpolitik”.
Därför blir partierna särskilt nervösa när de får bottennoteringar i intressegruppernas granskningar. Då kan det uppfattas som att de inte alls bryr sig om frågan.
Centerpartiet hamnade exempelvis sist i Funktionsrätt Sveriges partianalys. Detta ledde till att C valde att uppdatera sina svar på organisationens frågor. C:s sjukvårdspolitiska talesperson Anders W Jonsson gick ut och förklarade att partiet visst har samma inställning som Funktionsrätt Sverige i flera frågor.
Det är absurt att svenska politiker känner sig manade att förklara att de visst har samma åsikter som en lobbygrupp. Intresseföreningar är inga oberoende experter eller instanser som politiker borde känna sig manade att rätta sig efter.
De har en uppenbar agenda. Hela deras verksamhet går ut på att verka för ett visst särintresse. Det enda som deras granskningar säger är om ett partis åsikter är i linje med intresseorganisationens, inte om politiken verkligen är den bästa på det givna området.
Fokus på olika intresseorganisationers granskningar gör att partiernas politik enbart bedöms utifrån vissa enskilda beståndsdelar, inte ur ett helhetsperspektiv. Det finns ingen anledning för partier att skryta om att de går hand i hand med särintressen. Det visar enbart att de har accepterat deras problemformulering, inte att deras politik är bäst i test.
