Otryggheten som vänstern inte intresserar sig för

Ledare ,
39 procent av de boende i "urbana utvecklingsområden" känner otrygghet vid utevistelse en sen kväll i det egna området.
Foto:

Brottsligheten är allt annat än jämlik.

Artikeln publicerades 22 januari 2016.

Ett samhällsproblem som drabbar lågutbildade mer än högutbildade borde väcka stor upprördhet i ett jämlikhetssträvande land som Sverige. Och ännu mer när det drabbar boende i flerfamiljshus mer än boende i småhus, och personer med utrikesfödda föräldrar mer än personer med inrikesfödda föräldrar.

Men brottslighet - för det är vad det handlar om - gör inte det. På senare år har barnfattigdom lyfts fram från vänsterhåll som om det vore den enda utmaningen, när brottslighet samtidigt har blivit en permanent och utmärkande egenskap för socioekonomiskt svaga områden.

Och även om det sker en ansenlig omsättning av de boende i problemområden, minskar inte problemen.

Varför blir det så? I en ny rapport för tankesmedjan Fores ger kriminologen Jerzy Sarnecki ett antal förklaringar: familjeband och andra relationer präglade av tillit har försvagats, konventionella vägar till framgång i samhället tycks stängda, kulturkonflikter uppstår och "antisociala subkulturer" får fäste.

I detta sammanhang ska man komma ihåg att dysfunktionella områden inte bara ger upphov till brottslighet, utan att brottsligheten också i hög grad äger rum i områdena. 2013 uppgav 8,9 procent av de boende i de så kallade "urbana utvecklingsområdena" - läs problemområdena - att de hade utsatts för våldsbrott. Motsvarande siffra i riket var 6,5 procent.

12,1 procent av de boende i problemområdena hade utsatts för egendomsbrott, jämfört med 9,7 procent i riket.

Tryggheten i det egna området blev därefter. 2014 uppgav sig 39 procent av de boende i urbana utvecklingsområden känna mycket eller ganska stor otrygghet vid utevistelse en sen kväll i det egna området. Bland svenskar i allmänhet kände bara 15 procent motsvarande otrygghet.

Sarneckis lösningar går intressant nog på tvärs med gängse vänsterföreställningar. Polisen måste bli mer synlig och skolan måste i mycket högre grad ha kunskapsförmedling i centrum; i en intervjuundersökning i Stockholm sa ungdomar att de går i skolan för att träffa kompisar, inte för att det är ett sätt att uppfylla sina livsmål. Sarnecki anser rentav att samhället ska uppmuntra människor att flytta från problematiska områden. Det vore att erkänna ett misslyckande av mycket stora mått.