Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2011-08-11 | Uppdaterad 2011-08-11
När jag började skriva debattartiklar, och senare ledare, fascinerades jag över hur vänliga många människor var. Jag förundras fortfarande över läsare som tar sig tid att leta upp mina kontaktuppgifter, som skriver några uppmuntrande och berömmande ord eller som ringer med samma budskap.
Jag uppskattar den dialogen, uppskattar att det jag skriver berör. Ibland är vi oense, och det är bra. Det är när man ges tillfälle att testa sina argument, att enas eller förbli oeniga, som man växer som människa.
Men samtidigt som jag förundrats över att människor tar sig tid att ge en komplimang eller utdela konstruktiv kritik har jag skrämts av de obehagliga mailen och samtalen. De som inte handlar om textens innehåll eller budskap. De som varken är konstruktiva eller argumenterande. Nej, det som väcker obehag är de gånger någon hör av sig för att ventilera hat. De gångerna handlar det om rena personangrepp, om att jag borde åka hem (bland annat till Grekland som jag inte ens kommer från), om perversa förslag och vid några tillfällen om regelrätta hot.
Låt mig för säkerhetsskull klargöra att allt är i sin ordning så länge det handlar om att jag enligt läsarens mening har fel i sak eller i mina argument. Frågan är bara hur man försvarar sig mot de som tycker att jag är fel som person?
Under den gångna veckan har flera medier skrivit om det hotbrev som sänts ut till några av Sveriges mest kända bloggerskor. På Expressens debattsida beskrev en av dessa, Isabella Löwengrip mer känd som "Blondinbella", sin rädsla för det brev där någon hotar att stycka henne om inte brevskrivarens sexuella krav uppfylls.
När Löwengrip polisanmält tidigare incidenter har beskedet varit att inget kan göras innan ett faktiskt brott begåtts. I samband med den senaste polisanmälningen råddes hon att lägga ner sin blogg. Men varför ska ett brott begås innan åtgärder vidtas? Varför ska en framgångsrik person skrämmas till tystnad och kanske rentav tvingas byta yrke? Vilka signaler sänder det?
Utöver bristande förståelse från myndigheternas håll finns en annan försvårande faktor. Offentlighetsprincipen är i grunden central för det demokratiska samhällets trovärdighet. Men den kan enkelt missbrukas. Därför finns skäl att ifrågasätta varför alla våra personuppgifter är så lättillgängliga. Genom ett samtal till olika myndigheter kan vem som helst ta reda på information om en annan persons personnummer, inkomst, adress och så vidare. Detta resulterar i att vem som helst kan ta reda på vad som helst om vem som helst utan att den som berörs kan förhindra det.
Om politikerna menar allvar när de högtravande talar om vikten av att värna det öppna samhället måste också åtgärder tidigt kunna sättas in när öppenheten hotas till tystnad. Detta måste givetvis ske innan något brott har begåtts. Annars stryps dialogen och den kontroversiella debatten av rädsla för hot och repressalier. Det skapar i sin tur ett likformigt samhälle. Ett samhälle där offret har sig själv att skylla för det brott förövaren begått.
Alice Teodorescu
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA