Omsorg på bruten svenska

Ledare Artikeln publicerades

Utrikes födda är inte en magisk lösning på äldreomsorgens bemanningsproblem.

Språkkraven i äldreomsorgen har sänkts, med förutsägbara följder för de äldre.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Språkkraven i äldreomsorgen har sänkts, med förutsägbara följder för de äldre.

Om Socialdemokraterna får välja ska valet inte handla om migration utan om välfärd. Frågan är om det är så genomtänkt. Med mer fokus på välfärden belyses naturligtvis också mer av allt det som inte fungerar - i äldreomsorgen, till exempel.

I ett reportage i tidningen Kommunalarbetaren skildras nu till exempel hur rekryteringsbehovet har lösts genom att personer med undermåliga kunskaper i det svenska språket har anställts. ”Det går inte att förneka att vi har problem med att bemanna i Stockholm med personal som pratar svenska”, säger en strateg på äldreförvaltningen i huvudstaden. ”Vi behöver ju tolk många gånger när vi pratar med våra medlemmar”, säger ordföranden för fackförbundet Kommunals sektion Privat vård och omsorg i Stockholm.

Vad detta innebär för de äldre som behöver omsorg är inget mysterium. Det blir förvirring, språkförbistring och upplevelser av kränkningar även om ingen ond avsikt har funnits. ”Det är ett otroligt övergrepp mot en människa att bli avklädd av någon som inte kan berätta varför”, som en person i reportaget påpekar.

Att svenskkunskaperna brister har också noterats av Inspektionen för vård och omsorg (IVO). I sin rapport med observationer gjorda under 2017 skrev IVO att bristande kompetens i det svenska språket är ett av riskområdena i äldreomsorgen. ”Personalen kan ha genomgått en utbildning på svenska men ändå inte ha tillgodogjort sig tillräckliga språkkunskaper för de vardagliga och praktiska situationerna ... Detta kan i sin tur leda till att den enskilde får omsorgen och vården utförd på ett felaktigt sätt eller inte alls, och att det därmed uppstår missförhållanden eller inträffar vårdskador.”

Det har det också inneburit. På det skandalomsusade kommunala demensboendet Elgströmska huset i Örebro har språkproblemen påpekats under flera år, bland annat av kommunen själv som bedömer värdet av kompetensutveckling som begränsat eftersom somlig personal ändå inte skulle kunna ta till sig utbildningen.

Vad det socialdemokratiska välfärdspartiets lösning på detta problem är råder det faktiskt mindre klarhet om än vad partiet vill i migrationspolitiken. Fler anställda, standardlösningen, fungerar inte eftersom utbudet av arbetskraft är begränsat och språkkraven då måste sänkas ytterligare. Utbildning, den andra standardlösningen, har mer potential men faller på ointresset för utbildningens kvalitet och att det är mycket långt från kunskapsnivå till rimliga krav - för det är knappast så att äldreomsorg är någon enkel verksamhet. Kan det svenska utbildningssystemet för nyanlända överhuvudtaget lära ut svenska i den omfattning som krävs? Resultaten från SFI är inte övertygande.

Och därutöver? På Socialdemokraternas hemsida söker man förgäves efter något mer konkret än att partiet vill ”ta fram en kvalitetsplan för säkra kvaliteten i den svenska äldreomsorgen”. Väljarna torde snarast undra varför en sådan plan inte redan finns och verkställs. I sin krafts dagar hade Socialdemokraterna kanske gynnats av välfärdsfokus i valrörelsen. I dess nuvarande form, och mot bakgrund av hur äldreomsorgen har utvecklats, tar partiet istället en stor risk.