Olyckligt när SVT gör sig till megafon åt Putinregimen

Ledare ,

Är det slarv eller okunskap som driver SVT till att sprida Kremls världsbild?

Artikeln publicerades 20 december 2016.

I söndagens avsnitt av SVT:s Dokument Utifrån (18/12) visades en fransk dokumentär om Rysslands utveckling under tidigt 2000-tal fram till i dag. Syftet med dokumentären - kan man anta - är att ge tittaren en förståelse för hur president Vladimir Putins världsbild ser ut och hur den styr Kremls inrikes- och utrikespolitiska agerande; Putin vill återupprätta Rysslands heder efter ett förnedrande 1990-tal, de flesta konflikter hade kunnat undvikas om inte Väst drivit forna Sovjetstater in i armarna på EU och Nato samt en värld som är indelad i olika intressesfärer där Rysslands intressen är lika legitima som någon annan stormakts. Att få en inblick i hur Moskva ser på omvärlden är onekligen intressant och man kan argumentera för att även det perspektivet bör lyftas fram i syfte att bättre förstå drivkrafterna hos Putin och de män han omger sig med.

Problemet är att denna världsbild inte problematiseras över huvud taget. Tvärtom gör dokumentären allt för att bekräfta den; ingen av de statsvetare, politiker eller journalister (varav en jobbar på propagandakanalen Russia Today (RT) utan att detta varudeklareras) - kan sägas bidra med andra perspektiv än de som är påbjudna i Kreml.

Följaktligen återger även den svenska berättarrösten okritiskt de bärande elementen i Putinregimens mytologi; dolkstötslegenden om Västs påstådda löftesbrott om ett icke-expanderande Nato, Öststaternas "svek" mot den ryskspråkiga världens ödesgemenskap symboliserat av EU-medlemskapet samt föreställningen att det kan finnas legitima skäl bakom den folkrättsvidriga annekteringen av Krim.

Den farsliknande folkomröstningen på Krimhalvön beskrivs således som "omstridd" men utan ett ord om att den de facto stod i strid med internationell rätt. Beskrivningen öppnar därmed för att själva sakförhållandet - att annekteringen var olaglig - endast är ett av flera perspektiv.

Så reduceras Rysslands rättsvidriga agerande till att endast handla om en fråga om konkurrerande åsikter. Sanningen finns inte och utan den blir allt också möjligt, en postmodern devis som också Kreml har gjort sitt bästa för att utnyttja. Mannen bakom dokumentären, Jean-Michel Carré, uppges i en längre intervju med RT bland annat ha försvarat Putins annektering av just Krimhalvön vilket skulle kunna förklara anslaget i dokumentären.

Underdånigheten inför Putins "strategiska geni" når nästan klimax när berättarrösten myndigt förklarar att Rysslands "ingripande" i Mellanöstern kanske har "förhindrat en ännu större konflikt i Syrien". Den ryska oppositionen beskrivs som djupt splittrad och det är knappast någon fördelaktig bild som ges av dess frontfigur. Budskapet: Putin är och förblir Rysslands obestridliga ledare.

Så sent som i våras fick SVT:s dokumentärredaktion massiv kritik för att ha köpt in en undermålig dokumentär om hur högerextrema grupper med stöd av USA påståtts ha spelat en viktig roll under Majdan-revolutionen. Även det är en myt som Ryssland lagt ned stor kraft på att sprida. Att samma redaktion nu visar en annan dokumentär som okritiskt bidrar till att föra ut Kremls världsbild blir mot den bakgrunden än märkligare.

Det kan inte längre sägas vara en hemlighet att propaganda och desinformation riktad mot utlandet är en bärande del i Rysslands krigföring. Att medvetenheten om detta inte verkar vara större - alternativt att man inte bryr sig - på en av landets största dokumentärredaktioner är inte annat än en skandal.