• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Ohlys önsketänkande om Afghanistan

Ledare 2010-09-03 | Uppdaterad 2010-09-03

Foto: Scanpix

De svenska soldaterna i Afghanistan riskerar livet för en oegennyttig sak.

De hårda striderna i somras visar att de dagligen riskerar livet för en oegennyttig sak.
Det rödgröna utspelet om svenskt tillbakadragande 2011-2013 är ren och skär inrikespolitik. Det är mer ett resultat av motsättningar mellan oppositionspartierna och mindre grundat på analys av läget. I sakfrågan är det stor åsiktsskillnad mellan Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly och förre utrikesministern Jan Eliasson (S). Eliasson har tolkningsföreträde. Han ser världen som den är. Ohly ser världen som han vill att den ska vara.
De rödgröna talar om tillbakadragande. Det ser mer ut som oordnad reträtt, eller rentav flykt i panik för att vinna hemmaopinionen. Ingen opinion vill ha krig.
De rödgröna duckar för de viktiga frågorna. De är åtminstone tre.
För det första. Hur ser det internationella åtagandet ut? Givetvis kan Sverige lämna över jobbet till andra nationer. Men om Sverige vill behålla sin trovärdighet i det internationella fredsbevarande arbetet, är det nödvändigt att koordinera med de andra.
Tidigast 2014 kan afghanska trupper upprätthålla lag och ordning i samtliga provinser i landet. Det var president Karzais besked till den internationella Kabulkonferensen i somras. Konferensen gav denna linje sitt fulla stöd.
Nato:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen underströk att det är läget i landet och inte almanackan som styr överväganden om truppnärvaro. "Conditions, not calendars" , uttryckte han saken.
För det andra. Vad kommer talibanerna att göra om de får fritt fram? Det finns många rapporter om hur talibanerna bränner ner skolor för att hindra flickor från att få utbildning. Deras agerande visar, att de vill vrida utvecklingen tillbaka. Ett beslut om tillbakadragande spelar talibanerna i händerna, säger general James Conway, högste chef för den amerikanska marinkåren.
Men James Fergusson, författare till den uppmärksammade boken A Million Bullets, har en annan uppfattning. Han skrev nyligen en artikel i den brittiska tidningen The Independent. Där nyanserade han bilden. Han är en av de få som har kommit talibanledarna in på livet. Talibanerna kämpar framförallt för sitt lands oberoende, säger han. De bränner skolor för att de inte tycker om de västerländskt influerade läroplanerna. Kriget mot talibanerna kan inte vinnas. Förr eller senare måste de få delta i överläggningar om framtiden, menar han.
Insatsen i Afghanistan hade från början syftet att bekämpa al Quaidas baser i landet. Det ändrades gradvis till att bli ett krig mot talibanerna. Båda blocken är skyldiga sina väljare ett klart besked. Alliansen måste berätta, hur strategin ser ut för att vinna kriget och hur freden därefter ska se ut. De rödgröna måste förklara, varför de är så säkra på att talibanerna kommer att sluta bränna ner skolor, om den svenska närvaron upphör.
För det tredje. Kan de civila biståndsinsatserna fortsätta utan skydd från de utländska trupperna? Det är inte bara talibanerna som skapar osäkerhet om detta. I hela Afghanistan finns lokala krigsherrar, rövarband och andra kriminella som omöjliggör biståndsarbetarnas insatser. På kort sikt är det svårt att tänka sig att dessa skulle lägga ner vapnen, bara för att de svenska soldaterna åker hem.
Mona Sahlin stödde fram till förra torsdagen den svenska militära insatsen i Afghanistan. Sedan bytte hon fot, eller modifierade sin inställning till att säga, att närvaron är bra fram till nästan år, men inte längre. Varför?

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus