Också kvinnorna i toppen drar ifrån

Ledare Artikeln publicerades

Större ojämlikhet i den ökade jämställdhetens spår.

Allt fler kvinnor blir rika på arbetsinkomster.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Allt fler kvinnor blir rika på arbetsinkomster.

Ökande klyftor är dåligt, men glastaket ska bort - självklart går det inte riktigt ihop. Som ekonomerna Anne Boschini, Kristin Gunnarsson och Jesper Roine visar i en ny studie i SNS har andelen kvinnor bland samhällets verkliga höginkomsttagare ökat (positivt) samtidigt som gruppen toppinkomsttagare som helhet drar ifrån. Jämställdhet och jämlikhet, två av de viktigaste svenska värderingarna, är inte alldeles lätta att förena.

Detta blir tydligt i den översta inkomstpercentilen, alltså den hundradel av befolkningen som har de allra högsta inkomsterna. Mellan 1974 och 2013 tredubblades andelen kvinnor i denna grupp, från sex till 18 procent. Kvinnorna i gruppen har dessutom i allt högre grad sina inkomster från eget arbete, inte från kapital. Det har blivit mindre vanligt att kvinnor i den översta inkomstpercentilen är väldigt unga - allt fler är i åldern 50-64 år. Det är också mindre vanligt än tidigare att de är änkor, en grupp som utgjorde en ”tämligen stor” andel på 1970-talet och som troligen hade ärvt sin förmögenhet. Jämställdheten har med andra ord tagit stora steg framåt.

Jämlikheten är det sämre ställt med. För om män i en översta inkomstpercentilen nu liksom tidigare tenderar att ha en livskamrat med betydligt lägre inkomst än vad de själva har, är en klar majoritet av kvinnorna gifta med någon i den översta inkomstdecentilen (de tio procenten med högst inkomst). 25 procent av kvinnorna i den översta inkomstpercentilen är till och med gifta med en man i samma inkomstpercentil, det absoluta toppskiktet.

Hur förklarar man detta? Ekonomerna har några teorier: manliga toppinkomsttagare kanske släpper ansvaret för hushållet till sin partner som har en lägre inkomst, medan kvinnliga toppinkomsttagare istället skiljer sig när karriären tar fart. Till detta kan dock läggas ännu en teori, nämligen den att kvinnliga toppinkomsttagare tar en hänsyn till partnerns framtida intjäningsförmåga som manliga toppinkomsttagare inte gör. Kvinnor ratar ”i allmänhet män som har lägre utbildning än de själva och/eller som står under dem på den etablerade yrkessociala rangskalan”, som statsvetaren Bo Rothstein har skrivit. Män, däremot, ”söker sig av olika skäl inte till kvinnor som har högre utbildning än de själva eller som befinner sig ovanför dem i social status på arbetsmarknaden”.

Här uppstår en svårlöst målkonflikt. Jämställdhet är enligt regeringen en del av den svenska modellen. Den könssegregerade arbetsmarknaden ska därför motverkas. Men ju fler kvinnor som söker sig till traditionellt manliga välavlönade arbeten - desto mer kommer ojämlikheten att öka.