• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Bakgrund, fredag; Per Dahl

Nygammalt Sverige efter folkrörelsetiden

Ledare 2010-03-18 | Uppdaterad 2010-04-07

Foto: Fritz von Dardel

Strömparterren i Stockholm 1841. Ett Sverige med inflytelserika media men utan folkrörelser eller paretier.

På torsdagen mötte vi en följd av detta: ett parti som annonserar efter kandidater till nämnder och styrelser, nämligen socialdemokraterna i Emmaboda. Nu syntes de nya namnen på kandidatlistor och valsedlar. Här kommer alltså rapporten från en bruks- och folkrörelsekommun, ett kärnområde för arbetarrörelsen. Om den rörelsen inte har tillräckligt förgrenade personnätverk för att finna nya kandidater via personkontakter, hur är det då på andra ställen i vårt land?

Man kan onekligen fundera på medias roll i denna nya politik. Alla politiker och partier kämpar om medieutrymme. Och får de väl detta, är en av poängerna med fristående tidningar och etermedia att politikerna inte ska kontrollera vad som skrivs och sägs. De får oftast anpassa sig till mediernas dagordning, sällan själva välja vilka frågor som är viktiga att besvara.

De människor som svarar på en annons och kan tänka sig ett engagemang har alltså ofta ingen annan bild av det kontaktsökande partiet än den som medierna ger. Om något är detta en strategisk mediemakt.

Häromdagen diskuterade Fredrik Reinfeldt politik med ett antal redaktörer. Ett problem med Sverigedemokraternas sympatisörer var, menade han, att de sällan intresserade sig för det som stod i tidningar och hördes i radio, och de var dessutom väldigt misstänksamma med det de mötte. Den grundinställningen gjorde att det var väldigt svårt att över huvud taget nå fram till dem.

Här hörde vi alltså Sveriges mest inflytelserike politiker, tillika ordförande för det näst största politiska partiet, indirekt erkänna mediernas makt. Inte ens hans parti hade möjlighet att nå ut utan hjälp. Bilden av hans parti sattes huvudsakligen av andra.

Det är mot denna bakgrund vi ska se de stora personkontaktskampanjer som nu planeras. Så ska socialdemokrater kontakta, besöka och diskutera personligt med tiotusentals medborgare nu inför valet. Hos moderaterna har vi tidigare mött ungefär lika storstilade personkontaktskampanjer: telefonsamtal, dörrknackning, köksbordssamtal.

Det låter imponerande. Men vad som föreslås är egentligen bara en mer centralorganiserad version av det som skedde spontant för tjugo år sedan, då utan särskilda kampanj-PM:ar från ombudsmännen.

I den politiska inflytandeskalans andra ände ser vi de sakkunniga och kommunikationsexperterna som glider från parti till parti, men håller sig kvar på minister- eller partiledningsnivå.

Kan allt twittrande, facebookande, youtubande eller bloggande kompensera denna ökande klyfta mellan styrande och styrda? Tyvärr tror jag inte det. Delaktighet, gemenskap och inflytande är företeelser som tar tid. De kan möjligen bibehållas via en dator, men de kan inte skapas där.

Så sannolikt går vi mot en framtid lik tidsskedet före folkrörelsernas, mot en politik av 1860-70-80-talssnitt. Så synd att historieämnet nu anses starta med det ”moderna” Sverige. Den historielösheten kommer att göra oss till politiska analfabeter i det Sverige vi möter 2030.

Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: