Nya snurriga besked

360 miljoner kronor under tre år ska avsättas för att unga vuxna med utvisningsbeslut ska få tak över huvudet. Inte bara ökar det förvirringen i migrationspolitiken ytterligare. Det väcker också frågor om hur det i praktiken ska gå till då dessa unga samtidigt som de får boende av staten måste gömma sig för gränspolisen.

Genom att ge boende via civilsamhället undkommer regeringen offentlighetsprincipen som annars hade gällt om uppgiften getts till kommunerna. Då hade polisen kunnat begära ut information om de eftersökta personerna. Men polisen kan likväl fortfarande ta reda på var dessa boenden finns. Ska de då vägras tillträde dit, eller hur har regeringen tänkt? Ska härbärgena bli no go-zoner för polisen, och i så fall med vilken lagstiftning som grund?

Uppenbart är denna orimlighet resultatet av ännu en eftergift till Miljöpartiet, som i dagsläget kämpar för att hålla sig ovanför fyraprocentsspärren.

Regeringen undergräver steg för steg både rättssamhället och det lilla som återstår av den egna trovärdigheten. Inte minst är de motsägelsefulla beskeden till skada för de unga vuxna som de säger sig värna, och som nu ska slitas mellan hopp och förtvivlan i ytterligare tre år. Det rimliga vore att antingen se till att de som fått avslag återvänder hem, eller att utfärda en riktig amnesti. Men till verkliga beslut tycks denna regering oförmögen. Resultatet blir varken hackat eller malet.

Statsminister Stefan Löfven (S) talar om ordning och reda i flyktingmottagandet. Men vad kallar han då detta?