• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Foto: Per DahlSälens högfjällshotell - Sveriges säkerhetspolitiska arena under några januaridagar.

Bakgrund, söndag 18/1 - tisdag 20/1; Per Dahl

Ny ton i Folk och försvar - dagsnoteringar från Sälen

Ledare 2009-01-18 | Uppdaterad 2009-02-10

Foto: Per Dahl

Sten Tolgfors

Foto: Per Dahl

Håkan Syrén

Foto: Per Dahl

Laila Naraghi med nyutgiven bok

Foto: Per Dahl

Mats Johansson

Foto: Per Dahl

Bo Pellnäs

LJUDKLIPP

• ÖB på Folk och försvar i Sälen
• Försvarsministern i Sälen
• Samtal med Laila Naraghi
• Samtal med Mats Johansson
• Samtal med Bo Pellnäs på Folk och försvar

LäS MER

• Ny melodi, inte full harmoni i försvarspolitiken

Söndag

Som vanligt spelar folkmusikanter när deltagarna strömmar in från bussarna. Men denna gång märker vi snabbt en ny ton i själva konferensen. Förra året var miljö och klimat uppe på tapeten. I år är orden ”insats”, ”närområde”, ”stridsgrupper”, ”tillgänglighet” och annat mer stridsmässigt åter i svang. Försvarspolitiken har fått ny fart.

Det märks även under försvarsminister Sten Tolgfors anförande. En moderat börjar känna igen sig; Tolgfors lämnar resolut all besparingsretorik bakom sig och lämnar i stället inblick efter inblick i en kommande tung proposition som ska få ett försvar för Sverige och vårt närområde att resa sig ur askan.

Jag frågar honom under intervjun (använd länken här bredvid för att lyssna) om regeringens försvarspolitik varit konstant, och förväntar ett jakande svar. I stället betonar han förnyelsen och ministerbytet. Det lämnar ett intryck av att Michael Odenbergs avgång egentligen var ett bondeoffer. Den politik han stod för fick gehör, men till priset av att han själv lämnade regeringen.

Är Sten Tolgfors mannen att låta försvarspolitiken bli en moderat nytändning? Just nu verkar det ju vara socialdemokraterna med Björn von Sydow i spetsen som går till offensiv. Jag tror faktiskt nu att Sten Tolgfors är rätt man. Han är effektiv, låter sig inte rubbas av oväntade frågor. En gång ser jag ett flyktigt leende när han hör vad han förväntas svara på. Ska han skämta till det? Nej, han riktar åter samtalet mot det centrala tema han vill förmedla.

Folkligt populär kommer han nog aldrig att bli. Men med rimliga anslag i bagaget kan han nog återställa svenska folkets – och i synnerhet tilltänkta moderatväljares – förtroende för regeringens linje.

ÖB Håkan Syrén är lågmäld både i ordval och i röstvolym. Även han förmedlar dock en ny självsäkerhet. Han är mycket tydlig i sitt tal villkor för att försvaret ska kunna fungera, men vi finner inga tecken på den schism mellan å ena sida departement och politiker och å den andra militärens egen framtidsanalys som vi tidigare ofta mött.

Inom professionen kanske ingen överraskades av Georgienkriget, men det har uppenbart haft stor betydelse som svensk försvarspolitisk katalysator. Genom att hänvisa till det har positioner kunnat ändras, låsningar öppnas.

Är den svenska försvarspolitiska nytändningen tillräcklig? I bussen mellan Mora och Sälen talar jag med en centralt satt försvarspolitiker, mycket dyster till sinnes. Nu uppför ryska Gazprom en rorohamn i Slite påhejade av gotländska kommunalpolitiker. Var det inte ett svenskt intresse att hindra dem att göra just detta?

Jag minns de fasta batterier jag besökt med skottfält ut mot Slitebukten. Javisst har riksdagsmannen rätt. Ingen ryss har haft där att göra. I dag har vi bjudit in dem.

Hur långt västerut har den ryska intressesfären i Östersjön redan glidit?

Måndag

Måndag förmiddag; gudstjänsten i Sälens vackra lilla högfjällskapell får tyvärr vika för intervjujobb. Den jag fångar in nu är Laila Naraghi, socialdemokrat från Oskarshamn, som nu också jobbar på Folk och försvar med Sälenkonferensen. Ett jätteansvar för att få hundratals deltagare, föreläsare, paneldeltagare och journalister att inte skapa kaos.

Vi hittar i alla fall en tyst hörna och samtalar om den debattbok om försvarspolitik som hon nu givit ut. 17 medverklande från förespråkare av stärkt skydd mot potenitetlla ryska hot (Björn von Sydow) till traditionella sparare. Det är en fjäder i hatten för henne att ha fått den till tryck.

Laila Nargahi tillhör, finner jag, den nya politiska generation som långsamt närmar sig toppen i svenska partier. Borta är förlitan på kuvertvikande och kaffeservering. Inne är studier vid utländska universitet eller svenska toppinstitutioner.

Morgondagens politiker är förankrade i kunskaper, inte i folkrörelser, anmärker en redaktörskollega träffande.

Så är det. Det är bara vi som inte märkt det.

Måndag eftermiddag

Svenskt bistånd av ny modell, till världens kollapsade stater, präglar det officiella programmet. Själv får jag en intervju med moderate riksdagsmannen Mats Johansson, se här bredvid, som ger synnerligen dystra perspektiv för vårt närområde. Ska vi tolka det som händer så att den ryska intressezonen i dag i realiteten innefattar Gotland, med tanke på Gazproms investeringar i Slite?

Det officiella programmet går långsamt över i en oljekatastrof på Östersjön, samtidigt som folkpartiets pressansvariga gör sitt bästa för att intressera oss för en säkerhetspolitisk rapport. Svensk möteskultur när tempot på konferensen långsamt planar ut till normaltakt. Växlar några korta ord med kristdemokraten Christopher Dywik, alltmedan terroristerna härjar på den spelade tankern.

Tisdag

Tisdagen inleddes med en trumpetstöt: Jan Björklunds tal handlade inte om försvarspolitik, inte om kärnkraft, inte om USA och Europa. Det visade fram en allians med självförtroende och målmedvetenhet. Jan Björklund gjorde sig under några minuter till en alliansens ledare, den som gav ramen för vad borgerligheten vill.

Efter honom Björn von Sydow, den som tydligen anförtrotts att leda den socialdemokratiska vändningen i försvars- och säkerhetspolitiken. Björklunds korta inpass var snabbtänkt: ”Vill vi se Björn von Sydows förslag förverkligas är det bäst att alliansregeringen sitter kvar”. För även om von Sydow drog på har han ingen partilinje, ingen budget att hänvisa till. Han var en enmansföreställning, än så länge.

Middag och eftermiddag ägnas åt intressanta sakfrågor, men vi märker att luften långsamt börjar pysa ur konferensballongen. Sen eftermiddag går en pressansvarig runt och frågar oss journalister om vi är intresserade av att möta rikspolischefen på en presskonferens. Inne i det fulla pressrummet är intresset minimalt.

Vi har fått konferensens rejäla köttben. Nu vill vi ha tid att tugga dem.

Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: