Ordet är mitt, torsdag; Sylvia Asklöf Fortell är politisk redaktör

Nu dansar råttorna glatt på bordet

Ledare 2010-03-03 | Uppdaterad 2010-03-23

”Hon har inget att tillägga. Hon är trygg med Ohlys inställning i denna sakfråga”. Det är Mona Sahlins presschef, Anna Helsén, som kommenterar. Det hela gäller att Vänsterpartiets ledare Lars Ohly har visat sig offentligt med en halsduk föreställande en kartbild av Mellanöstern - utan Israel. Diskussionen blossade upp i förra veckan.

LäS MER

En liten kommentar till en mycket viktig bakgrund 2 mars

Lars Ohly har vid ett otal tillfällen demonstrerat sin ovilja mot Israel, inte minst vid den kontroversiella Davis Cup-matchen förra året, vilken skämde ut Sverige i allmänhet och Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu i synnerhet.

Ingen kan hindra Lars Ohly från att vara smaklös. Men dessvärre verkar heller ingen kunna hindra honom från att visa hur politiskt omdömeslös han är.

En kartbild där ett land är utplånat till förmån för ett annat - i detta fall uppenbarligen Palestina - handlar om mer än bara en förolämpning. Man kan tycka illa om Israels politik. Men den gemensamma grunden, att landet har rätt att existera, kan inte ifrågasättas utan att man helt mäler ut sig ur det internationella samfundets gemensamma ordning.

Halsduksdebatten inträffar parallellt med att debatten om Ilmar Reepalu, Malmös kommunalråd, rullar vidare.

Nu tycker kommunalrådet att han attackeras som om han vore en "bödel i utrotningslägret Treblinka". Hotbilden mot honom är för tillfället skyhög och han har övervakning dygnet runt.

Hot mot politiker är ett allvarligt brott och ska utredas. För fem år sedan blev Ilmar Reepalu beskjuten i sin bostad. Så ska ingen behöva ha det. Det är oacceptabelt.

Men det är inte oacceptabelt att få ta emot synnerligen hård kritik i debattartiklar, riktade mot Reepalus politiska uttalanden om Israel. Det är heller inte oacceptabelt att råka ut för radiokrönikor som den i söndagens God Morgon, Världen!

Det må svida rejält i skinnet, men det kan omöjligt inlemmas under samma paraply som skott mot bostaden eller liknande odemokratiska förföljelser.

Jag tror att Ilmar Reepalus indignation mer handlar om att han själv är överrumplad över vilken effekt och spridning hans uttalanden har fått. Obegripligt nog snubblar han nu vidare genom att prata om den "israeliska lobbyn" i det danska programmet Lorry.

Han säger i inslaget (det finns på You Tube) att han möter många som "man kan kalla den israeliska lobbyn, som inte är intresserad av vad jag säger och vad jag tycker, utan som däremot vill tillskriva mig massor utav uppfattningar".

Det är otroligt att ett kommunalråd kan ha så dålig fingertoppskänsla att han använder sig av ett sådant nedsmutsat uttryck som "den israeliska lobbyn".

Lars Ohlys halsduk är härvidlag nästan i samma klass.

Men Mona Sahlin är tyst, tyst, tyst. Både vad gäller Reepalu och Lars Ohly. Hon säger till och med att hon är "trygg" med Lars Ohlys ställningstagande i Israelfrågan. Det är häpnadsväckande även det. Vad betyder det? Mäler sig då även Mona Sahlin ur den gemensamma FN-ordningen?

Vänsterpartiledaren börjar ta alldeles för mycket plats i den där rödgröna smörjan. Hamnar han i regeringen kommer han att bli ett litet helvete för Mona Sahlin.