Nato är större än Trump
Man kunde tro att det var en begravning och inte ett 70-års jubileum som Natoländernas ledare hade samlats till i London. Den franske presidenten Macron har för bara någon vecka sedan kallat försvarsalliansen för en hjärndöd organisation. Något som kunde tolkas som att lite aktiv dödshjälp skulle avsluta Natos historia.
Att 70-åringen mått bättre är sant. Men Macrons ord uttryckte på det franska polemiska och raka sättet inte så mycket annat än en grundläggande uppfattning som funnits i Paris sedan president Charles de Gaulles dagar.
Där har den transatlantiska länken till USA inte haft samma vikt som i London eller Berlin. Frankrike har alltid betonat europeiskt oberoende och sökt värna relationerna med Moskva. Den europeiska ordningen har också byggt på tysk ekonomi och fransk politik. Frankrike sitter också med en permanent plats i FN:s säkerhetsråd.
Efter Brexit, med en president i Vita Huset som visar milt uttryckt bristande intresse för Europa och med Erdogan i Turkiet flyttar nu Macron fram positionerna och talar åter om mer europeiskt försvarssamarbete, med basen i axeln Paris-Berlin.
Realismen kan dock diskuteras. Tyskland är en ekonomisk och numera också en politisk stormakt, men en militär dvärg. Och för svensk del kan det noteras att avståndet i Europa till Ryssland tycks påverka hur Moskvas ambitioner betraktas. Spanien, Italien och Frankrike har inte den ryska armén lika nära som Polen eller Sverige.
Att Nato har problem under Trump är dock ett dåligt argument för att hålla Sverige utanför.
Det svenska beroendeförhållandet går i dag direkt till USA och Washington. De avtal som den svenska regeringen ingått med USA är av politisk natur och saknar den juridiska status som följer av traktatsbundna fö̈rsvarsförpliktelser. De fungerar därför dåligt som säkerhetsgarantier.
Turkiets allt mer auktoritära väg är heller inget argument mot Nato.
Det är värt historiskt att beakta att utan USA:s kärnvapenparaply hade sannolikt Turkiet skaffat egna kärnvapen. Turkiets geostrategiska roll som port mellan Svarta havet och Medelhavet kan inte underskattas.
Det brukar också hävdas i Natodiskussionen att hemliga underrättelser skulle kunna läcka ut till auktoritära grupper från de illiberala demokratierna i Östeuropa.
Men militära underrättelser utbyts vanligen bilateralt mellan länder. Det finns inget smörgåsbord i Natohögkvarteret i Bryssel av hemliga uppgifter att plocka i från för att sedan sprida till andra.
Ett Natomedlemskap är ingen lösning för svensk del som betyder att den egna försvarsbudgeten kan skalas ner. Tvärtom. Medlemskapet är förenat med förpliktelser.
Men den som ifrågasätter trovärdigheten i Natos säkerhetsgarantier måste såga den svenska solidaritetsdeklarationen, att vi ska hjälpa andra europeiska länder som utsätts för angrepp och att vi förväntar oss samma hjälp. Den är inte militärt underbyggd.
Om Trump är ett stort problem för Nato är han ett än nu större problem för stater som likt Sverige baserar sin säkerhet på tunna avtal mellan respektive försvarsdepartement.
Om Sverige inom Nato förväntas bidra med särskilda förmågor måste Sverige i praktiken utanför Nato av strategiska skäl bidra i internationella missioner i syfte att visa sig samarbetsvilligt.
Nato är större än Trump och Erdogan. Och även faktiskt större än Macron.
