När slutspelet närmar sig

Ledare 2010-07-13 | Uppdaterad 2010-07-13

De mörkblå vann efter en lång, jämn kamp. Den som försökte stjäla pokalen sänktes av en rak höger.

Foto: Jakob Söderbaum

En gyllene belöning ? fast av ett annat slag än i fotbolls-VM ? väntar också vinnaren i höstens riksdagsval. Foto: Scanpix

LÄNKAR

Barometerns Almedalsblogg

Med detta slutade fotbolls-VM 2010. Årets Almedalsvecka tog likaså slut i helgen, och vi kan i alla fall vara säkra på att valrörelsen inte slutar på motsvarande sätt som VM- finalen i fotboll! Men i likhet med VM kommer de orangea ända in i det sista ha mycket goda chanser, och det kommer att bli många hårda närkamper.

Mona Sahlin (S) betecknade i sitt Almedalstal det stundande valet som ett ”ödesval”. Hon beskrev det som valet där den svenska modellen antingen tog steget in i 2000-talet genom en första rödgrön samarbetsregering – eller där denna slutgiltigt knäcktes av de borgerliga. Man kan också på motsvarande sätt, men från en annan synvinkel, beskriva det som ett val som antingen kom att bekräfta att borgerliga regeringar är och förblir ett undantag i Sverige. Eller som befäste en ny trend i svensk politik, att den socialdemokratiska makthegemonin slutgiltigt brutits och Sverige börjar normaliseras jämfört med andra demokratiska länder. Miljöpartiets Peter Eriksson kallade Alliansen för ett gäng ”målsumpare”. Det stämmer nog. Åtminstone i så måtto att de borgerliga varit förvånansvärt dåliga på att tydliggöra för folket vad man faktiskt har åstadkommit under dessa fyra år, och därmed plocka poäng på sin egen politik.

När det gäller fotbollsjämförelser vann Göran Hägglund (KD) överlägset skytteligan, med sina många skämt om de rödgröna som ”ett lag med bara vänsterforwards” osv. Alliansen har helt klart en del egna vänsterforwards. Och med den nya konservativa profil som Kristdemokraterna lagt sig till med under det senaste året får man säga att Alliansen även har bra täckning center-höger.

KD har i detta kritiserats för att bara vilja stjäla ”traditionella moderatväljare”. Det är i vilket fall bättre att dessa väljares intressen tillgodoses inom Alliansen, än alla andra alternativ. Reinfeldts politiska linje har inneburit en radikal omvälvning av Moderaterna, som ”gammalmoderater” är väldigt obekväma med. Därför är det utmärkt att i alla fall något Alliansparti talar värderingsfrågor på klassisk borgerlig grund.

Vänsterpartiet passade på att framträda som Välfärdspartiet – även om det bara var för en dag. Detta får betraktas som ett tydligt steg i riktning mot ett stabilare rödgrönt samarbete. I gengäld citerade Mona Sahlin (S) flera gånger öppet Karl Marx i sitt tal, vilket på motsvarande sätt torde ha glatt V:s väljare.

Nu efter Almedalsveckan framstår det som att den fortsatta valrörelsen i stor utsträckning kommer att handla om två olika sorters syn på hur välfärdssamhället kan förbättras: Alliansens respektive de rödgrönas. Valet kommer därmed i stor utsträckning att handla om vilket parti som verkar ha den fräschaste visionen och den tydligaste verklighetsförankringen. Vi behöver bättre kvalitet inom välfärden. Även på det området är konkurrerande lösningar nyttigt för att man ska kunna se vad som är bäst – och få möjlighet att välja det bättre alternativet.

Twingly Blogsearch

Nyttiga nidporträtt

Ledare [Uppdaterad i dag 10:08]

Det är omöjligt att hitta exempel på att Mona Sahlin på ett ”seriöst och nyfiket sätt funderar kring politiska sakfrågor.” Läs mer

DISKUTERA

Att dyka under opinionernas yta

Kolumnister [Uppdaterad i dag 10:05]

Ni har dödat spänningen i valet. Så sa en läsare till mig efter vår lokala opinionsmätning för några veckor sedan. Läs mer

DISKUTERA