• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

När ska oppositionen ta ansvar för de långtidsarbetslösa?

Ledare 2011-05-19 | Uppdaterad 2011-05-19

Ylva Johansson talar gärna om de långtidsarbetslösa, men vad är hennes lösning på deras problem?

Det är bekvämt att befinna sig i opposition, bekvämt att inte behöva ta ansvar, bekvämt när någon annan får bygga nya system från grunden eftersom de man själv skapat ruttnat inifrån.

Alliansregeringen gick till val på att minska utanförskapet och ge människor som ogiltigförklarats en ny chans. Därför har skatter sänkts, inträdet på arbetsmarknaden för svaga grupper underlättats, sjukförsäkringssystemet effektiviserats. Varje gång har oppositionen opponerat, och varje gång har konstruktiva alternativ saknats.

Den senaste tiden har debatten om de så kallade "Fas tre" jobben åter blossat upp. I debatten förekommer klassisk (s)-retorik som syftar till att etablera bilden av borgerligheten som cynisk och hjärtlös. Men vari ligger egentligen cynismen? Hur kan aktivitet någonsin vara sämre än passivitet?

Den som är arbetslös genomgår tre faser efter att den förbrukat sina a-kassedagar: i den första fasen ingår inledande kartläggning, jobbsökaraktiviteter med coachning och andra förberedande insatser. Den fasen pågår under maximalt 150 ersättningsdagar. Om den arbetslöse inte får något jobb härefter ska han eller hon, utifrån sina individuella behov, erbjudas arbetsträning eller praktik samt arbetsmarknadsutbildning. Den första och andra fasen får sammanlagt pågå under längst 450 ersättningsdagar. Har man inte heller efter dessa insatser fått något jobb inträder fas tre.

I fas tre får den arbetslöse, på statens bekostnad, sysselsättning hos ett företag, en kommun eller en förening. Sysselsättningen kan bestå av arbetsuppgifter som annars inte skulle bli utförda eller som höjer kvalitén i verksamheten.

I dagarna meddelade oppositionen och SD, som ett svar på regeringens införande av möjlighet till utbildning i fas tre, att man avser att stoppa att nya långtidsarbetslösa slussas in i systemet. Ylva Johansson (S) säger i en kommentar: "Vi tycker att de långtidsarbetslösa borde kunna få riktiga jobb istället."

Det är lätt att tycka om hur saker borde vara, men faktum är att de långtidsarbetslösa blivit långtids-arbetslösa just för att de inte kunnat få något jobb. Problemet består av två delar; dels skapas det för få jobb generellt, dels finns för få jobbmöjligheter för den som av olika skäl inte högpresterar.

Om oppositionen värnar de arbetslösas väl räcker det inte att fortsätta tala i tungor om "välfärdsjobb" och mer aktiv arbetsmarknadspolitik. Kanske dags att börja jobba för en politik som på allvar öppnar upp arbetsmarknaden också för de som står längst ifrån istället?

AT

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus