När nej blir ja

Beslutet är ovanligt. För det första är en grund i hela kommunalrätten den så kallade lokaliseringspolitiken som innebär att en kommun inte ska bedriva verksamhet annat än i särskilda fall utanför sin kommungräns.

För det andra bor på Drömhotellet enligt socialnämnden personer som omfattas av det lagförslag som visade sig få politisk majoritet i riksdagen i går. Ensamkommande som fått avslag ska i praktiken ges en amnesti.

Det betyder att Kalmar kommun indirekt betalar hyran för en grupp som fått avslag och som saknar tillåtelse att befinna sig i landet. Migrationsverket har dragit in bidrag som tidigare utbetalades till personer som fått avslagsbeslut. Så drar stat och kommun drar åt olika håll.

Rättssäkerhet och likabehandling har varit bärande principer på asylrättens område. Nu beviljar kommuner bidrag i strid med gällande principer och i riksdagen drivs en amnesti igenom som Förvaltningsrätten i Malmö konstaterar ”avviker kraftigt från gällande rätt”.

När Sverige fick migrationsdomstolar var motivet att stärka rättssäkerheten i bedömningarna. Bedömningar utifrån godtycke skulle ersättas med juridiska beslut. Den reglerade invandringens hårda baksida - avvisningarna - skulle därmed också få en starkare legitimitet. Den som sökt asyl i Sverige får hjälp av juridiskt biträde och möjlighet att överklaga Migrationsverkets beslut till domstol.

Denna ordning rivs nu till stor del upp. I går meddelade Centern att partiet ställer sig bakom regeringens faktiska amnesti för gruppen ensamkommande. De humanitära skälen vägde tyngst, motiverade partiledaren Annie Lööf som tidigare alltid understrukit just betydelsen av rättssäkerhet i asylprocessen.

Röster som värnar mottagandet av flyktingar ska understödjas. Asylrätten ska försvaras och humaniteten understrykas. Men denna grupp har fått avslag därför att Migrationsverket som har en utredningsplikt funnit att gruppen saknar skyddsskäl.

Frågan är hur humanitärt det är att ge ständiga förhoppningar till en grupp som saknar skyddskäl och fått ett avvisningsbeslut? Genom att tumma på principer och signalera att avsteg kan göras från rådande rättsordning blir också negativa beslut för den enskilde svårare att acceptera.

Centern återkommer till att förslaget ”är dåligt” och instämmer i kritiken från bland annat Lagrådet. Det hade varit bättre att ge alla en ny möjlighet att söka asyl, upprepas. Men varför skulle Migrationsverket och domstolarna komma till en annan uppfattning om ärendena skulle omprövas? En annan argumentationslinje är att gruppen drabbats av byråkrati eftersom de inte hann prövas som ”barn”. Men de har prövats som vuxna när de enligt egna uppgifter fyllt 18 - och de ensamkommande har då också fått det svenska samhällets skydd under den tid då den varit minderåriga.

Varför säger då Centern ja? Ja, inte för att spräcka alliansen. Migrationspolitik bör inte diskuteras i termer av parlamentariskt maktspel. Socialdemokraterna har ju för övrigt hyst begränsad entusiasm för förslaget. Senaste veckorna har ju Stefan Löfven också skärpt tonen när det gäller arbetskraftsinvandring. Då är det svårt att logiskt motivera att andra utan skyddsskäl ska få uppehållstillstånd.

Det är Miljöpartiet som drivit igenom det. Ja, egentligen var MP- ledningen själva inte för ett lika långtgående förslag, utan den kördes över av Grön ungdom på partiets kongress. En liten minoritet fick igenom ett förslag med omfattande konsekvenser.

Men Centern har blivit sin egen retoriks fånge. Så till den grad att traditionella Annie Lööf-värden som rättssäkerhet tonas ned.

Det visar också att den stora gruppen realistiska centerkommunalråd som brukar ses som partiets verkliga makthavare och som drivs mer av ansvar än principer inte längre utgör Centerpartiets verkliga maktbas.

Ska asylpolitiken återfå sin legitimitet krävs att värden som rättssäkerhet och likabehandling åter kommer i första rummet. Både hos stat och kommun.