• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

illustration: emma adbåge

När blir man "svensk" egentligen?

Ledare 2011-06-11 | Uppdaterad 2011-06-11

Jag minns den högtidliga och symbolladdade stämningen, det var med stolthet jag mottog mitt medborgarskapsbevis och blev "svensk". Innan vi begav oss hemåt, med en nyckelring föreställande Domkyrkan och en liten blågul träflagga, sjöng vi nationalsången tillsammans med de andra "nysvenskarna".

I Timbrorapporten "Vem ska få bli svensk medborgare" analyserar statsvetaren Andreas Johansson Heinö medborgarskapets betydelse för integrationen. Slutsatsen blir att det svenska medborgarskapets betydelse behöver uppvärderas. "Medborgarskapet är blint för etnicitet och religion" varför någon konflikt mellan ett mångkulturellt samhälle och ett uppvärderat medborgarskap inte finns. Tvärtom, "ett tydligare definierat medborgarskap innebär mindre risk för identitetspolitik och destruktiv nationalism."

Ändå är det svårt att fylla medborgarskapet med allmängiltig substans samtidigt som det råder oenighet kring huruvida medborgarskapet är ett medel eller mål. Diskussionen kring medborgarskapet väcker en rad principiella frågor: vad innebär det att vara svensk och när blir man det? Är man svensk när man äger ett svenskt pass? Varför talas det om andragenerationens invandrare?

Juridiken ger ingen vägledning; för den som erhållit permanent uppehållstillstånd i landet tillför medborgarskapet endast rätten att rösta i riksdagsval samt en ovillkorlig rätt att stanna i Sverige.

För medborgarskap kräver nästan alla världens länder viss vistelsetid. I Sverige krävs generellt fem års vistelse, för flyktingar och statslösa räcker det med fyra år. I många länder krävs också ett ickekriminellt leverne samt försörjningsförmåga. I västvärlden urskiljer Johansson Heinö tre varianter av naturalisationskrav som samtidigt kan ses som assimilationskrav: krav på språkkunskaper, på att tillägna sig majoritetskulturens värderingar samt krav på känsla av tillhörighet till nationen. Sverige är unikt bland Europas invandringsländer vad gäller bristen på krav på anpassning för medborgarskap.

Om medborgarskapets status ska lyftas finns två tillvägagångssätt, antingen ökas skillnaden mellan den som har och den som saknar medborgarskap, eller så ändras naturalisationsprocessen (hur det går till när man blir medborgare). I rapporten argumenterar författaren för det sistnämnda alternativet och studerar vidare de krav som skulle kunna aktualiseras. Dessa kan indelas i fyra kategorier: krav på språk, medborgarkunskap, värderingar och ceremonier.

Att införa ett värderingskrav är enligt författaren olämpligt, istället anser han att språkkravet har störst potential. Jag delar hans uppfattning även om jag anser att man bör informera om de värderingar som gäller i Sverige då dessa oftast omsatts i den rådande lagstiftningen.

Av rapporten framgår en intressant tendens: antalet invånare i Sverige utan svenskt medborgarskap har ökat från 500 000 till 630 000 på fyra år. 11 procent av dessa är födda i Sverige. Drygt 40 procent av Sveriges utrikes födda saknade år 2010 svenskt medborgarskap. Varför vill människor inte bli svenska medborgare, trots att processen är jämförelsevis enkel?

Den vanligaste orsaken är nog att man inte vill vara "svensk" eller att man upplever att man inte "får" vara det. Bägge skälen är illavarslande. I ett samhälle där människor ställs eller ställer sig utanför ramarna kommer polarisering att uppstå, grupper att ställas mot varandra och fientlighet att frodas. Historien är full av illustrativa exempel som vi lovat att aldrig återupprepa. Därför måste gemenskap baserad på etnicitet ersättas av något mer universellt.

För att så ska kunna ske måste samhället våga ställa krav på sina invånare, nya som gamla. Syftet ska vara att möjliggöra en samexistens som välkomnar alla, men som upprätthåller nolltolerans mot värderingar som inskränker de demokratiska rättigheterna. Att ställa samma krav på alla kommer att leda till att en ny, inkluderande identitet - som bygger på något alla kan göra till sitt - skapas. Det är en betydande skillnad mot i dag när svenskheten är synonym med blodsband.

Så vad hände efter ceremonin i Lunds stadshus? Var det slutet för kåldolmarna på julbordet? Absolut inte, istället innebar det svenska medborgarskapet ett erkännande av det faktum att vi givits samma skyldigheter som de som fötts i Sverige att värna landets bästa. Det är ett ansvar värt att uppmärksamma, ett ansvar att vara stolt över.

Alice Teodorescu

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus