• DISKUTERA
•      

När arbete är olönsamt

Ledare 2012-09-08 | Uppdaterad 2012-09-08

I Kjell-Olof Feldts skattereform i början av 1990-talet sänktes marginalskatterna kraftigt. Det skulle löna sig att jobba och spara, inte att skatteplanera och låna. Blott några år senare övergavs en av de bärande principerna i ”århundradets skattereform” när värnskatten infördes, en extra skatt på inkomster över 49?000 i månaden där brytpunkten ligger i dag. 41–42 procent får värnskattebetalaren behålla av en löneökning. För den som har hög lön och reglerad arbetsvecka är det ingen större förlust ekonomiskt att gå ner något i arbetstid. Att jobba extra är i vart fall inget som uppmuntras. Och därför är vi också tillbaka i den skatteplanering som var så vanlig före skattereformen.
Men det finns faktiskt en grupp som drabbas av högre marginaleffekter än de som tjänar allra mest, nämligen de som tjänar allra minst.
Om marginaleffekten för högre chefer är 58–59 procent är den hela 100-procent för den som lever på försörjningsstöd. Tyvärr har marginaleffekterna för denna grupp inte ägnats samma engagemang genom åren. Socialbidragstagarna har inte haft någon intresseorganisation eller kravmaskin som sått på deras sida och ropat hälften kvar.
Men effekterna är ungefär detsamma. Intjänade hundralappar på arbetet leder till att socialbidraget räknas ner med samma summa. 1?000 kronor i lön ger därför ingen standardhöjning eftersom försörjningsstödet minskar med 1?000 kronor. Människor tenderar att leva efter de system som finns. Och de som lever på försörjningsstöd och befinner sig långt från arbetsmarknaden har sällan att välja mellan fasta heltidsanställningar, utan möjligheten att få in en fot på egenförsörjningens väg är just kortare timanställningar. Och då straffas alltså engagemanget med sänkta bidrag.
I går kom också siffror som visar att allt fler är långvarigt beroende av försörjningsstöd. De politiska åtgärderna lyser emellertid inte med sin frånvaro. Magdalena Anderssons första skarpa förslag som Socialdemokratisk ekonomisk-politisk talesperson var just ett jobbskatteavdrag för arbetslösa. Problemet för Andersson och Socialdemokraterna var dock att hon föreslog någon som redan är på väg. Ett förslag var sedan tidigare aviserat och ska också presenteras i höstbudgeten efter engagemang från bland annat Annie Lööf (C) och Göran Hägglund (KD. Även Socialborgarrådet i Stockholm, moderaten Anna König Jerlmyr tillhör de pådrivande i sakfrågan liksom rapportförfattare inom Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi.
Under en tid av två år ska inte hela arbetsinkomsten tas upp vid beräkning av försörjningsstöd utan bara 75 procent. Det sänker trösklar och underlättar arbete. 200 miljoner kostar det statskassan, ett minskat utanförskap ger dock pengar tillbaka.
Marginaleffekter som den nationalekonomiska termen lyder som slår mot personer på samhällets skuggsida finns det fler exempel på. Nyanlända inom etableringsreformen har mötts av liknande barriärer, där har också en förändring föreslagits. Även bostadsbidragets konstruktion kan motverka arbete och egenförsörjning. I sjukförsäkringen finns det dock redan en möjlighet för den som har ersättningen enligt de gamla reglerna att tjäna upp till dryga 40 000 kronor utan att sjukpenningen trappas ner.
En aktiv socialpolitik måste också innehålla en översyn av marginaleffekter och skattekilar. Bara så kan stegen mot egenförsörjning bli lättare. Principen om hälften kvar måste gälla såväl arbetslösa som höginkomsttagare.

• DISKUTERA
•      

Disqus