Myter om skogen sprider sig med eldens hastighet
Det finns gott om vanföreställningar kring svenskt skogsbruk. Den vanligaste är att Sverige är täckt av något slags urskog som skövlas. Sanningen är den att den verkliga skogsskövlingen ägde rum innan det moderna skogsbrukets ankomst.
I södra Sverige räknas skog som gammal om den är över 120 år (i norra Sverige 160 år). De senaste 20 åren har den skogen fördubblats.
Likaså finns en utbredd idé om att skogsbruket leder till mindre varierade, mindre vackra skogar.
Även detta är fel. Utan skogsbruk tar gran och tall snart över. De som drömmer om orörda skogar verkar inte inse att de i praktiken drömmer om en ogenomtränglig och mörk barrskog i stora delar av landet.
De senaste 25 åren har exempelvis Götaland, genom aktiva åtgärder från skogsbruket, fått 120 miljoner fler lövträd.
Trots det envisas vissa debattörer och organisationer med att peka ut skogsindustrin som roten till allt ont. Skogsindustrin är för övrigt ett ord som lätt leder tanken fel - hälften av all skog i Sverige ägs av privatpersoner.
De som ogillar skogsbruket, har nu fått nytt bränsle i form av skogsbränderna. Exempelvis har det hävdats att skogsbruket leder till färre lövträd (vilket alltså är fel) och att barrskogens dominans gör att bränder sprider sig mer.
Det är visserligen sant att olika sorters skogar är olika benägna att brinna. Men enligt Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, är skillnaderna relativt små.
Till syvende och sist är det så att nästan all skog brinner om det är tillräckligt torrt. Den extrema torkan har också lett till att det som borde vara naturliga spärrlinjer för branden, exempelvis myrar, har torkat upp tillräckligt för att brinna. Ett annat hinder för brandspridning är ju för övrigt hyggen!
Även skogsvägar - anlagda för skogsbrukets syften - fungerar som brandgator. Som denna ledarsida påtalat (26/7) är det också dessa vägar som möjliggör ett framgångsrikt släckningsarbete just nu.
Den skog som brinner sämst är tät granskog på gammal åkermark. Det är inte utan att man undrar om det är detta som vissa debattörer eftersträvar: ett Sverige där barrskogen tillåts breda ut sig utan mänsklig påverkan.
Säkert finns lärdomar som skogsbruket kan dra av sommarens bränder. Men diskussionen måste utgå från en korrekt verklighetsbeskrivning, inte från missuppfattningar och falska anklagelser.
