Myten om snåla smålänningar

Ledare Artikeln publicerades
När Tomas Ledin spelar för Världens barn strömmar pengarna in från Småland.
Foto:FREDRIK PERSSON / TT
När Tomas Ledin spelar för Världens barn strömmar pengarna in från Småland.

Smålänningar tycks vara de mest generösa när det gäller att ge pengar till välgörenhet. Och storstaden där pengar inte saknas ger minst.

Varifrån kommer egentligen uppfattningen om att snålhet hör till det småländska kynnet? Kanske har det en historisk förklaring i de stentäta åkrarna och de små torpen. Det "magra" Småland med på sin höjd ostkaka på bordet sattes i motsats till de dignande gästabudens "feta Skåne".

Men i verkligheten har myten inget stöd. Om generositet är lika med att ge till välgörenhet finns lätt förenklat Smålandslänen - inklusive Öland - i topp.

Det är Svenska kyrkan som sammanställt gåvorna från stiften till fasteinsamlingen. Växjö stift - som inte innefattar bland annat Hultsfred eller Vimmerbys kommuner - hamnar som vanligt överst, oberoende om man räknar kronor per invånare eller medlem. Donationerna från stiftet är mer än dubbelt så stora som från invånarna i huvudstaden.

Mönstret känns igen från insamlingen till Världens barn. Av de större städerna får Jönköping silver, Växjö brons och Kalmar hamnar på den över halvan av jämförelsekommunerna. Storstadsregionerna hamnar sist. I Sorsele i Västerbotten gav varje invånare i snitt 137 kronor till Världens barn. I Stockholms stad var summan under två enkronor.

Små belopp och små skillnader kan någon invända. Men redovisningen har sina poänger i en tid när det lilla samhället alltför ofta förknippas med intolerans och där solidariteten anses vara begränsad endast till den egna gruppen.

Större tecken på oegennytta än exempelvis Världens barn eller fasteinsamlingen är svåra att finna. Och hjälporganisationer har för länge sedan slutat att göra skillnader på människor. Svenska kyrkans riktar insatser till Nepal efter jordbävningen - inte för att hjälpa kristna utan för att rädda människor. I det lilla samhället finns därför de stora perspektiven. Donationerna har en global dimension av medmänsklighet, kulturell förståelse och tolerans.

Ofta sägs det att personer med egen erfarenhet av tunna plånböcker och klassresor är mer benägna att ge till andra. Expressen visade nyligen att tiggare fick mer pengar i Rinkeby än på Stureplan. Nu är den moraliska dimensionen i just givande till tiggare komplex. Det är omöjligt att klandra den som inte med gåvor underhåller en ohållbar finansiering av en exkluderad grupp. Men exemplet vittnar i vilket fall om hur vi ser den andre i oss själva.

Många av de platser som utmärks av ett högre givande karaktäriseras såväl av ett starkt civilsamhälle som av känd företagaranda. Det är knappast någon slump att Gnosjö är den näst mest givmilda kommunen i landet när det gäller Världens barn.

Tillväxt och höga löner är således ingen garanti för välgörenhet. Men det är slående hur entreprenörskap och eget arbete går hand i hand med solidariskt givande. Det måste också skapas värden för att fördela. Man måste ha pengar för att kunna ge.

Smålänningen är sparsam - enligt SBAB:s undersökningar har den mest på banken - men inte snål. Och som de två stora insamlingarna visar är den solidarisk och inte girig.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.